Underbara elever...

Jag har många fantastiska elever. Alla, faktiskt, på sitt sätt, men det är några som framstår lite extra. Tag K till exempel. Han har gjort en otrolig uppryckning, trots att han hatar (säger han) skolan, och får fina betyg. Men det är inte det som är hans största bekymmer just nu. Det är kompisen N, som har lite svårare med pluggandet, och som inte är lika motiverad - samma person som jag ingått avtal med, för övrigt. 

"Meh..." säger han till N efter att ha släpat in honom till mig med orden "Vi måste faktiskt prata allvar". "Du fattar väl att du måste fixa plugget. Tänk om det inte funkar med hockeyn - vad ska du göra då?"

K är en sån där elev som skulle göra allt för sina vänner. Han kan vara väldigt "på", men aldrig på ett otrevligt sätt. Han vill väl, och N kan skatta sig lycklig som har honom. 

Härom dagen kom de in till mig igen. "Vi ska skriva deckare!" klargjorde K, och så satte de sig ner. Efter några minuter lade jag märke till att K inte själv producerade något, utan satt och hjälpte N att komma på hur brottet skulle ske, hur gärningsmannen såg ut mm mm. 

"Men K", sade jag, "ska inte du skriva också?"

"Jag?" svarade K, "Nej, jag är redan klar med min - nu ska jag hjälpa N!"

Vad säger man...