Några tack...

Man skulle kunna tro att det mesta i mitt liv just nu kretsar kring HÄR och det stämmer väl till stora delar. När man lagt ner så mycket tid på något - suttit till sent på nätterna och skrivit manus och låttexter, gjort affisch och program, bokat lokaler mm mm - så kan man väl unna sig att njuta lite av ungdomarnas strävan att förbättra sig själva, kliva utanför sina normala (?) roller, vara någon annan ett litet tag - och växa.

Det är en fantastisk känsla när elever som normalt sett inte tar särskilt mycket plats, åtminstone inte i skolan, eller får uppmärksamhet på andra inte lika positiva vis, plötsligt blir helt fantastiska, utåtriktade, glada och positiva ungdomar, bara för att "det är så jävla kul"!

Av egen erfarenhet - vi gjorde en musikal när jag gick i gymnasiet - vet jag att detta kommer att bli ett minne för livet, oavsett vad de sysslar med resten av sin tid på jorden. De kommer aldrig att glömma gemenskapen, sammanhållningen, stämningen, spänningen innan ridån går upp, applådåskorna efter ett genomfört sångnummer eller en scen, den totala fokuseringen på sig själv och gruppen, och en så helt förbehållslöst glädjefylld känsla av total uppskattning från publiken. Hur många ungdomar får uppleva detta? Att stå ensamma i rampljuset medan 100-tals människor jublar, applåderar och visslar av uppskattning. Det får ett rektorshjärta att blöda för dem som aldrig får uppleva ens tillstymmelsen till uppskattning, men samtidigt att känna en nästan smärtsam glädje över att åtminstone några få fått tillfälle, eller tagit tillfället, att uppleva detta.

Det vi har gjort är stort, och vi har alla del i det - ungdomarna själva med sin underbart positiva inställning, K med sin fantastiska regi, S som hjälpt dem att arbeta med sina kreativa sidor i drama, F som arrat musiken och som hjälper bandet att bli precis så bra de kan bli, eller t o m bättre, J med ljudet, M med ljuset, E med marknadsföring och en outtröttlig kamp för att få dit press och annan media, för att inte tala om alla fantastiska föräldrar med sitt engagemang - alla är värda en riktigt stor applåd, och ett från hjärtat kommet TACK!!!

Så! Nu får det räcka med beröm.

Tack illonet, som stått ut med mina sena kvällar och nätter. Tur att du tycker det är lika viktigt och roligt med teater som jag...