Om man vill göra något riktigt dödsföraktande, så kan jag varmt rekommendera en tur med en skoltaxi i Istanbul. Känslan av att fara fram i vad som känns som överljudshastighet med centimetrar till godo till medtrafikanter, fotgängare, barn, hundar och parkerade bilar (några cyklister finns inte, de är nog utdöda), i en minibuss är svindlande. Med hjärtat och större delen av maginnehållet i halsgropen håller man sig desperat fast i allt som inte sitter löst, inklusive medpassagerarna. Säkerhetsbältet, om det fungerar, hinner man inte sätta på sig innan det sätter av, och det är ett under att åtminstone huvuddelen av passagerarna sitter på sina ursprungliga platser när man kommer fram. En av mina medpassagerare satte ord på allas våra känslor. "It's like beeing inside a video game."
Still alive and kicking, though...
måndag 15 april 2013
söndag 14 april 2013
Man har inte levat förrän man har fått en skum massage av en svartmuskig man i Istanbul...
Så här min första dag i Istanbul tänkte jag att jag skulle passa på att gå på ett hamam och få lite värme och massage. Med viss erfarenhet i bagaget så såg jag fram emot att bli masserad av en snygg kvinna med ett fast men ömt handlag. Så var det förra gången. Jag borde ha förstått bättre...
Väl inne på denna hamam, som legat på samma ställe sedan 1475, beställde jag the works - scrub, skummassage och oljemassage. Efter att ha bytt om och blivit invisad till hamamens hjärta, en stor varm sal med en stor marmoravsats i mitten och ett antal alkover med vattenkar med hett vatten, så började jag hälla hett vatten över mig för att bli lite varm. Jag satte mig vid ett vattenkar, värmde mig och bara njöt. Och väntade på min massös.
Efter en stund kom det in en svartmuskig man - inte helt olik en medelålders Freddie Mercury fast med underbett. Han tittade konstigt på mig, så jag log mot honom så där som man gör när man inte riktigt vet vad man borde göra. Hans ansikte sprack upp i ett riktigt varggrin, och han gick fram till mig med sin balja och sina andra attiraljer. Jag började då förstå att det inte skulle bli någon massös den här gången.
Han började överösa mig med hett vatten samtidigt som han skrattade högt och på mycket bruten engelska frågade "Everything good?". Jag tror inte att han förstod vad jag svarade, och om han nu gjorde det så brydde han sig inte om svaret. Resultatet blev i vilket fall som helst detsamma. Han satte på sig en svart vante, och trots att jag ju förstod att hans ordförråd var begränsat så blev jag en smula omskakad av hans nästa kommentar. "Bend over!" kommenderade han medan hans flin blev bredare. Det var för sent för att fly, så jag gjorde som han sa. Han började att gnida mig med handsken så att jag trodde att skinnet skulle lossna. Stora delar av det gjorde ju också det, men det var ju meningen skulle det visa sig.
När han var färdig med att skrubba hela min nu tämligen rödrosa kropp, beordrade han upp mig på avsatsen där jag fick lägga mig på rygg. Med sin tygpåse började han begjuta min kropp med varmt och mjukt skum. Fantastiskt skönt, tänkte jag,och började slappna av. Det skulle jag inte ha gjort. Med något som måste ha varit ett turkiskt krigsrop började han massera mig med allt annat än ömma händer. "HAHA!!!" ropade han och knådade mig så att jag trodde att musklerna skulle säga upp sig och fly kroppen. Ibland gjorde han avbrott för att klatscha mig på magen och skrika "SHISH KEBAB!!!" så att det förmodligen hördes ända ner till Bosporen, samtidigt som han flinade vilt med stirrande ögon. I vad som verkade som en evighet med omväxlande utrop av "HAHA!!!" och "SHISH KEBAB!!!" rådbråkade han hänsynslöst min kropp.
När han äntligen var klar med mig, och hade sköljt av mig vid mitt lilla stenkar, så böjde han sig fram och väste i mitt öra "Oil massage?" Om jag inte redan hade beställt detta, så hade jag definitivt inte gjort det nu. Med en avslutande klatsch så lämnade han mig, och efter ett par minuter kom en annan svartmuskig man in. Han var inte det minsta lik Freddie Mercury, men hade, skulle det visa sig, ett betydligt mer skonsamt handlag.
En timme senare, med värkande muskler och med en hud som en baby, lämnade jag hamamen.
Jag kommer nog att gå tillbaka...
Väl inne på denna hamam, som legat på samma ställe sedan 1475, beställde jag the works - scrub, skummassage och oljemassage. Efter att ha bytt om och blivit invisad till hamamens hjärta, en stor varm sal med en stor marmoravsats i mitten och ett antal alkover med vattenkar med hett vatten, så började jag hälla hett vatten över mig för att bli lite varm. Jag satte mig vid ett vattenkar, värmde mig och bara njöt. Och väntade på min massös.
Efter en stund kom det in en svartmuskig man - inte helt olik en medelålders Freddie Mercury fast med underbett. Han tittade konstigt på mig, så jag log mot honom så där som man gör när man inte riktigt vet vad man borde göra. Hans ansikte sprack upp i ett riktigt varggrin, och han gick fram till mig med sin balja och sina andra attiraljer. Jag började då förstå att det inte skulle bli någon massös den här gången.
Han började överösa mig med hett vatten samtidigt som han skrattade högt och på mycket bruten engelska frågade "Everything good?". Jag tror inte att han förstod vad jag svarade, och om han nu gjorde det så brydde han sig inte om svaret. Resultatet blev i vilket fall som helst detsamma. Han satte på sig en svart vante, och trots att jag ju förstod att hans ordförråd var begränsat så blev jag en smula omskakad av hans nästa kommentar. "Bend over!" kommenderade han medan hans flin blev bredare. Det var för sent för att fly, så jag gjorde som han sa. Han började att gnida mig med handsken så att jag trodde att skinnet skulle lossna. Stora delar av det gjorde ju också det, men det var ju meningen skulle det visa sig.
När han var färdig med att skrubba hela min nu tämligen rödrosa kropp, beordrade han upp mig på avsatsen där jag fick lägga mig på rygg. Med sin tygpåse började han begjuta min kropp med varmt och mjukt skum. Fantastiskt skönt, tänkte jag,och började slappna av. Det skulle jag inte ha gjort. Med något som måste ha varit ett turkiskt krigsrop började han massera mig med allt annat än ömma händer. "HAHA!!!" ropade han och knådade mig så att jag trodde att musklerna skulle säga upp sig och fly kroppen. Ibland gjorde han avbrott för att klatscha mig på magen och skrika "SHISH KEBAB!!!" så att det förmodligen hördes ända ner till Bosporen, samtidigt som han flinade vilt med stirrande ögon. I vad som verkade som en evighet med omväxlande utrop av "HAHA!!!" och "SHISH KEBAB!!!" rådbråkade han hänsynslöst min kropp.
När han äntligen var klar med mig, och hade sköljt av mig vid mitt lilla stenkar, så böjde han sig fram och väste i mitt öra "Oil massage?" Om jag inte redan hade beställt detta, så hade jag definitivt inte gjort det nu. Med en avslutande klatsch så lämnade han mig, och efter ett par minuter kom en annan svartmuskig man in. Han var inte det minsta lik Freddie Mercury, men hade, skulle det visa sig, ett betydligt mer skonsamt handlag.
En timme senare, med värkande muskler och med en hud som en baby, lämnade jag hamamen.
Jag kommer nog att gå tillbaka...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
