Skottår...

Det är inte många som vet det, men 2010 är ett skottår. Faktiskt. Åtminstone för mig. Jag har aldrig i hela mitt liv skottat så mycket som i år. Först kom det osannolika mängder i vintras, och nu har det redan kommit mer än de föregående tio vintrarna tillsammans. Man får så bra motion, säger folk, men jag säger bara att om detta är motion, så är motion klart överskottat.

Det borde vara skottpengar på vädergudarna...

Tvättmaskinsproblem...

När jag bodde i lägenhet i Täby för många - alltför många - år sedan tog jag mig för att tvätta en dunkudde i bostadsrättsföreningens gemensamma tvättstuga. Det skulle jag inte ha gjort. När jag skulle hämta kudden fanns bara ett sladdrigt fodral kvar. Och fjädrar. Har ni någon som helst aning om hur många fjädrar det får plats i en kudde? Hela maskinen var full av en blandning av fjädrar och smutsvatten, och med bästa vilja i världen skulle jag aldrig ha fått i alla dessa fjädrar i fodralet igen. Jag försökte inte ens. Jag ringde reparatören, och flydde fältet för att slippa få skulden. Nästa gång jag kom ner till tvättstugan satt en lapp ovanför tvättmaskinen. "VEM FAN HAR TVÄTTAT KANARIEFÅGLAR I TVÄTTMASKINEN?" Jag använde aldrig mer tvättstugan. Jag köpte en begagnad tvättmaskin istället.

Nu kan man ju tycka att man borde lära sig av sina misstag. Inte jag inte... Härom veckan tvättade jag en dunkudde i vår egen tvättmaskin nere i källaren. Det borde jag inte ha gjort. Igen. En fullständigt outsinlig mängd dun och fjädrar blockerade precis varenda hålighet i maskinen. Dottern, som, om jag ska vara helt ärlig, sköter det mesta av tvätten hemma, var inte glad. Alls. Särskilt när hon fick klart för sig att vi inte skulle ha tvättmaskin på en vecka. Hon ifrågasatte starkt mitt omdöme avseende tvätt av vissa dunfyllda sovhjälpmedel, och i inte alltför vänliga ordalag. Jag tror att orden "korkad", "dum", "suger" och "FIXADETTANU" användes i rik mängd...

När jag härom dagen skulle byta sängkläder såg jag att mina återstående kuddar var ganska smutsiga...

Proppmätt...

Som vanligt har jag ätit alldeles för mycket, och kylskåpet är fortfarande alldeles fullt med mat. Men eftersom vi är duktiga, så har vi varit ute och gått en timme för att skaka ner det värsta. Så att vi ska få plats med lite till... Tänk om man kunde skicka överbliven mat till bättre behövande. Gudarna ska veta att jag inte behöver mer i alla fall. Någonsin, känns det som. Men om ett par timmar är man hungrig igen, och kommer att äta för mycket - igen. Vilka välfärdsproblem. Jag borde skämmas.

Nåväl - om ett par dagar kommer jag och hjärtat börja vårt nya liv, och preparera oss inför Thailand i februari. "Och det ska bli skönt?" frågar ni. Något så otroligt, säger jag. Sol, värme, vila, avkoppling, bad, god mat och kärlek - vad kan väl vara bättre :-).

Hmm, det börjar minsann kurra lite i magen...

Jul...?

Har inte pyntat ett dugg hemma, men ungarna är ju å andra sidan inte hemma, och inte jag heller, så varför bry sig? Här, där jag är, är det alldeles lagom pyntat, köttbullarna är gjorda, sillen och brödet också, och jag tar mig en välförtjänt öl... Eller två...

God Jul alla :-)

Det var ett tag sedan...

Ja, jisses så mycket som kan hända på ett halvår... Förväntad ensamhet förbyttes i trivsam tvåsamhet, om än på avstånd. Barnen får mycket tid, och lugnet har infunnit sig på Smedjan. Bara tre i hushållet. Dottern har börjat på gymnasiet, lilla gumman, och sonen går snart ut nian med bra betyg. Det har han fått från sin mamma. Mina betyg var inte mycket att skryta med inte. Men så blev jag rektor också...

En ny båt har införskaffats - en segelbåt. Folkbåt. I trä. Seglade en del i somras, och insåg hur otroligt mycket jag hade saknat att vara ute på sjön, att segla... Lugnet, stillheten, tystnaden, tillfredsställelsen att se vinden fylla seglen, och se loggen sticka upp mot fem-sex knop. Härligt. Det blir mycket segling nästa sommar, och en hel del tid på Muskö med A, vilket ju passar bra ihop.

Och segling med pappa förstås :-)...