När jag bodde i lägenhet i Täby för många - alltför många - år sedan tog jag mig för att tvätta en dunkudde i bostadsrättsföreningens gemensamma tvättstuga. Det skulle jag inte ha gjort. När jag skulle hämta kudden fanns bara ett sladdrigt fodral kvar. Och fjädrar. Har ni någon som helst aning om hur många fjädrar det får plats i en kudde? Hela maskinen var full av en blandning av fjädrar och smutsvatten, och med bästa vilja i världen skulle jag aldrig ha fått i alla dessa fjädrar i fodralet igen. Jag försökte inte ens. Jag ringde reparatören, och flydde fältet för att slippa få skulden. Nästa gång jag kom ner till tvättstugan satt en lapp ovanför tvättmaskinen. "VEM FAN HAR TVÄTTAT KANARIEFÅGLAR I TVÄTTMASKINEN?" Jag använde aldrig mer tvättstugan. Jag köpte en begagnad tvättmaskin istället.
Nu kan man ju tycka att man borde lära sig av sina misstag. Inte jag inte... Härom veckan tvättade jag en dunkudde i vår egen tvättmaskin nere i källaren. Det borde jag inte ha gjort. Igen. En fullständigt outsinlig mängd dun och fjädrar blockerade precis varenda hålighet i maskinen. Dottern, som, om jag ska vara helt ärlig, sköter det mesta av tvätten hemma, var inte glad. Alls. Särskilt när hon fick klart för sig att vi inte skulle ha tvättmaskin på en vecka. Hon ifrågasatte starkt mitt omdöme avseende tvätt av vissa dunfyllda sovhjälpmedel, och i inte alltför vänliga ordalag. Jag tror att orden "korkad", "dum", "suger" och "FIXADETTANU" användes i rik mängd...
När jag härom dagen skulle byta sängkläder såg jag att mina återstående kuddar var ganska smutsiga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar