Avbön...?

Många tankar far igenom mitt huvud dessa dagar. Egentligen borde väl tankarna finnas enbart hos mamma, men det faktum att Widmark, trots att han väl visste om detta med mammas dödsfall och begravningen, publicerade sin artikel, och dessutom gjorde det på ett mycket onyanserat och skvallertidningsaktigt sätt, har gjort att jag inte riktigt klarar att fokusera på det jag borde. Därför tänkte jag ta tillfället i akt att delvis krypa till korset, som det så vackert heter, men också reflektera lite över människor, och varför de handlar som de gör.

Inledningsvis vill jag poängtera att jag på intet sätt vill romantisera förtäring av alkohol för ungdomar. Jag har sett alltför mycket elände som orsakats av alkohol för att göra detta. Detta, och ungdomars drickande och dess orsaker, finns all anledning att återkomma till i senare debattinlägg. 

Vad gäller de debatterade inläggen - Widmark lyckades ju rycka ut dem ur sitt sammanhang och få dem att låta oändligt mycket värre än de var - vill jag säga följande:

Många (!) har reagerat på hur jag beskriver mina och andras alkoholvanor, skriver Widmark. Var i allsin dar har jag beskrivit andras alkoholvanor? En ren lögn, skriven enbart i syfte att uttrycka sig så kränkande som möjligt.

Inlägget "Jag bloggar aldrig..." var en travesti på Magnus Ugglas "Jag dansar aldrig...", något som jag trodde alla förstod, och skulle inse humorn i. Sedan glömde jag bort det. Jag förstår ju nu att det var otroligt naivt av mig att tro detta, och borde ha förstått att det kunde missförstås, om man ville. Tanken bara kom , som en rolig parafrasering, och en märklig idé. Det var på intet sätt menat att romantisera alkohol, och ett mycket onödigt inlägg, eftersom det upprörde så oerhört mycket känslor hos så många känsliga själar. Dumt, kanske, inser jag nu...

Beskrivningen av den drink, caiprinha, jag serverades, hade också den en litterär referens. Beskrivningen hänför sig till "Liftarens guide till galaxen" och dess beskrivning av Den all-galaktiska gurgelbrännaren. Även här borde jag ha förstått att det kunde uppfattas totalt fel. Eftersom jag tillhör den ironiska generationen avslutade jag med "Kan varmt rekommenderas". Alla som på allvar tror att jag vill ha min hjärna mosad, och uppmuntrar andra till det, tog naturligtvis detta på stort allvar. Det var tråkigt. Ber om ursäkt... 

Vad avser viktökningen på 1,5 kg, så motsvarar det ca 3 glas öl. En icke oansenlig mängd...? Även här trodde jag att den underförstådda ironin skulle lysa igenom. Det var dumt att tro det.

Avslutningsvis vad gäller min bonusdotter, över vilken jag är mäkta stolt för övrigt, vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Skratta eller gråta över Widmarks bedrövliga journalistik, och hans sätt att på det mest flagranta vis hugga av meningar så att de får en helt annan betydelse, även detta enbart i syfte att uttrycka sig på ett så kränkande sätt som möjligt. Alla ni som läser bloggen - även Widmark - vet att J är myndig sedan ett år. Om man inte får prata om alkohol då, när får man då det? Dessutom stod det att det hade varit kul att höra "om det inte varit för de små öronen som också lyssnade", samt att de skulle komma att få utegångsförbud om de provade alkohol. Detta stod. TYDLIGT! Kunde absolut (förlåt) inte missförstås - trodde jag... Personligen uppskattar jag, tycker det är kul, att våra barn har det förtroendet att de kan berätta allt för oss, även sådant de vet att vi inte tycker är OK. Här tänker jag verkligen inte be om ursäkt. J's egen kommentar i tidningen blev cencurerad, då den var "stötande, kränkande" eller innehöll "osaklig eller  oväsentlig information relaterad till artikeln". Hennes kommentar finns här. 

Eleverna på min skola vet mycket väl vilken hållning jag har när det gäller ungdomar och alkohol. Jag har, precis som resten av min personal, regelmässigt ingripit när elever varit påverkade på skolans fester, antingen genom att ringa föräldrar eller, när det inte fungerat av en eller annan anledning, ringt polisen. Jag propagerar öppet för, och skickar min personal och elever på utbildning inom, olika preventionsprogram som exempelvis ÖPP , Föräldrastegen, SET, Friends m fl. Alla dessa är representerade på min skola, med undantag för ÖPP, vilket är på gång. Allt detta för att jag tycker att det är otroligt viktigt. 

Eftersom artikeln också spiller över på min person, och min förvitlighet, vill jag också anföra följande: Jag har också vid ett antal tillfällen, även om det var ett tag sedan nu, ingripit när jag sett langning vid Systembolaget, oftast genom att tvinga ungdomarna att lämna tillbaka det de fått ut. Polisen kontaktas och pengarna förverkas, vilket brukar vara smärtsamt. Jag nattvandrar regelbundet, och deltar i de projekt som Barn- och ungdomsföreningen i Stallarholmen driver, med kvällsöppet på fritidsgården, och öppet hus på församlingshemmet under valborgskvällen (vilket jag återkommer till). Jag sitter också med i den grupp på kommunen som kläckte idén och har drivit frågan att ge föreningsbidrag till föreningar som nattvandrar och hjälper till på fritidsgårdarna. 

Eleverna på min skola, och övriga i min närhet, vet också att jag, när jag anser att någonting inte är som det skall, direkt och rakryggat talar om det för den eller de det berör, innan jag eventuellt tar ett vidare steg. Ungdomar gör alltid så (nästan). Om de anser att något är fel, så får man veta det. De kanske inte alltid uttrycker sig så diplomatiskt och känsligt, men det råder aldrig någon tvekan om vad de tycker. Otroligt skönt, tycker jag, och en av flera mycket goda anledningar till att arbeta med ungdomar. Omedelbar feedback. 

De personer som nu valt att ta kontakt med tidningen utan att först ha talat med den det berör är naturligtvis i sin fulla rätt att göra det. Men vilket föredöme är de för sina ungdomar? Är det i sin ordning att lära ungdomar att inte stå för sin åsikt? 

Jag bara undrar...