Begravning...

I morgon ska vi begrava min älskade lilla mamma. Alldeles för ung dog hon, 66 år gammal, i sviterna av en lång tids rökande. Hon gav mig livet, sedan hopp, omtanke, kärlek och stöd under hela min uppväxt och även långt efter det. Hon var allt som en mamma ska vara. 

Trots sin för tidiga död kom hon att uppleva mycket, inte minst med sin make L. De reste mycket, och upplevde mycket tillsammans. Sedan hade hon sina intressen med hundar och hästar. Hon älskade djur. 

Jag kommer alltid att minnas henne som en kärleksfull och omtänksam medmänniska, vilket hon överfört till alla sina barn. Hon var alltid snar att räcka ut en hjälpande hand, men också att ryka ihop med dem som inte uppfyllde hennes krav på moralisk ryggrad, förmåga att stå för sina åsikter och att vara medmänniskor - en egenskap jag ärvt och är stolt över. 

Jag tror begravningen blir vacker. Massor av människor som var hennes vänner kommer dit för att hedra henne, och vi kommer fylla den lilla landsortskyrkan med kärlek, värme och omtanke.  Jag och dottern E kommer att sjunga en av hennes favoritsånger av Vreeswijk - Turistens klagan - om vi nu mäktar med det. Men det ska nog gå bra. Det blir fint. Hoppas vädret blir vackert och soligt. Det skulle mamma ha velat. 

Efter begravningen bjuds på vin (!) och snittar alternativt kaffe och kakor. Så får vi sitta där och berätta roliga berättelser ur mammas liv, och prata om hur fin hon var.

Min bäste vän kommer hit från England. Han mer eller mindre bodde hos oss under en period när livet var jobbigt. Det känns otroligt bra. Tack Mr M!!!

Vad gäller den övriga bedrövliga historien får vi väl plocka upp den efter begravningen. 

Kram alla!