GOTT NYTT ÅR ALLA LÄSARE!!!

Alla 20... :-)

Vattenläckage...

Just som man tänkte börja njuta av sin ledighet efter julstressen, upptäcktes ett läckage i badrummet. Det var inte så svårt att upptäcka, eftersom det droppade ganska friskt. En koll med försäkringsbolaget visade att om det är takläckage i yttertaket så gäller inte försäkringen...

Det finns två alternativ. Antingen är det läckage eller inträngning från yttertaket pga det ymniga töandet, och att det två år gamla plåttaket inte bestod provet riktigt. Då är det plåtslagarna som får göra om. Annars är det ett rör till värmesystemet som gått sönder... Det har vi varit med om förr. Flera veckors torkning av trossbotten följt av omläggning av golv och innertak... Jag vet inte vad jag ska hoppas... Jag tror ändå att det är yttertaket, eftersom det kom samtidigt som det började töa.

Nu ska jag gå och riva innertak...

Båtbekymmer...

Efter att ha väntat på att få en båttrailer levererad i flera veckor, tog tålamodet slut ungefär samtidigt som det blev -10 och snöstorm. Iklädd kostym (skulle på skolavslutning) åkte jag ner för att förbereda upptagning, bara för att konstatera att ankaret hade släppt och Elida låg och skavde mot bryggan. Dödsföraktande kastade jag mig ombord med mina lågskor som enda livförsäkring (en dålig sådan med tanke på att det låg 20 cm snö på fördäck). Det blåste 10m/s, det var -10 och hela styrbordssidan var täckt med isbark... Inget lätt jobb att få ut henne igen. När det väl var gjort skulle det hoppas tillbaka till bryggan igen. Det var bara det att nu var det 1 meter iskallt vatten mellan mig och bryggan, fördäcket var glashalt och mina skor är allt annat än halksäkra. Nu vet jag att ni hoppas få läsa att jag åkte i vattnet, men tji fick ni. Med ett vackert språng (läs "likt en svårt utvecklingsstörd flodhäst") skuttade jag över till torra land. Dagen var räddad, och två dagar senare skulle vi ta upp henne. Isen hade ju trots allt inte lagt sig. Natten mot fredagen blev det -20... Och stiltje... Gissa vad som händer när det blir -20 och stiltje...

Lördagen kom, trailer inhandlades och vi åkte ner till bryggan bara för att mötas av en Mälare som var täckt av ett helt obrutet istäcke. Inte en öppning så långt ögat kunde se. Efter en timmes envist isbrytande med ett gammalt järnrör kom en vänlig själ med en motorsåg och sågade upp isen. Nu skulle bara båten upp på trailern. Två timmars stånkande, stönande, svärande, lyftande, bändande, knuffande, dragande och bärande senare var hon uppe. Tack, Micke - en flaska whisky kommer att hitta till dig :-). Nu står hon på sin trailer, inslagen som ett paket, väntande på att få sitt båthus. Det ska hon få, så vi kan pyssla om henne i vinter och i vår.

Nästa gång tänker jag mig att vi tar upp henne lite tidigare... Typ innan isen lägger sig...

Trött...

Så oändligt, vansinnigt, fruktansvärt trött... Jag har aldrig i mitt liv jobbat så hårt som jag gjort de senaste veckorna, och jag känner mig som om jag skulle behöva vara borta i två veckor, och inte behöva göra annat än att läsa bra böcker, spela lite gitarr, sova, kolla på film, sova lite till och sedan vila ut. Finemang, tänker vän av ordning. Snart jul, ju. Massor av tid till detta. HA!!! JULEN ÄR INGEN VILOPERIOD! DET ÄR HÅRT SLIT! Och efter jul ska en fritidsgård flyttas, personal anställas, nästa termin förberedas...

Äh, skit samma... Jag tror jag ska ta det lite lugnt :-)

Marsvinsbebisbilder...

Marsvinsbebisar...

Idag nedkom Mymsan med fyra välskapta och otroligt söta bebisar. Bilder kommer :-)

För två år sedan...

...började jag på rektorsutbildningen i Uppsala. Nu är jag klar. Jag är nu en certifierad, godkänd och äkta rektor. Två års studier parallellt med fulltidsjobb. Slut... Det känns overkligt. Det har varit en fantastiskt spännande, rolig och utvecklande upplevelse, men också en med ständigt dåligt samvete för uppgifter som skall göras, PM som skall skrivas och kulturstudier som skall genomföras. Tack, underbara familj för att ni stått ut med mig, tack kommunen som gav mig möjligheten, tack basgruppen för allt stöd och all uppmuntran när allt inte känts så bra, och slutligen, men definitivt inte minst, tack Lillemor och Stefan för ert helt suveräna sätt att lotsa oss igenom denna tuffa utmaning. Ni är de bästa kursledare man kan ha.

Och jag är så j-a bra...

Barndomsvänner...

Jag tror att alla har en. Åtminstone borde alla ha det. En vän som man kanske träffar en gång om året, och när man gör det är det som om ingen tid har förflutit. Det är klart - någon liten rynka har väl tillkommit, ett och annat grått hårstrå, men annars. Jag har min bästa vän i England. Han bodde här från nio års ålder tills han var 40. Vi träffades när vi var 12. Och vi har alltid varit vänner. Ibland har vi inte setts på 4-5 år, men det har inte gjort något. Allt är som det alltid har varit. Vi träffades igår, tog några glas förädlad-malt-solution av bra märke, uppdaterade oss och bara... var... En riktig vän :-)

Love you, my friend...

Stockholmstempo...

I lördags kväll åkte jag in till Kungl. hufvudstaden för att sammanstråla med min barndomskamrat M. Jag kände mig som om jag befann mig i en inspelning av Matrix. Det var som om vi rörde oss i olika världar, stockholmarna och jag. Jag spankulerade där i mitt vanliga Stallarholmstempo, och runt omkring mig gick det tio gånger fortare...

En kväll räcker...

Gröna utslag...

Jag tog svininfluensvaccin i fredags. Sedan läste jag om eventuella biverkningar. Kräkningar, huvudvärk, feber... Men det stod ingenting om gröna prickar... Var kom dom ifrån?

Trött...

Lägger just nu sista handen på det material som ska in till produktionsbolaget. Spännande, men vid 3 på natten känns det lite sömnigt. För att inte tala om vad det kommer att göra om 3 timmar när man ska upp...

Film...

Jag blev uppringd idag av ett produktionsbolag som vill att jag ska provfilma för en roll i en TV-serie. Polis... Otroligt kul :-). Nu är det ju många som provar förstås, men ändå - är man bäst så är man hehe.

Spännande...

Guitar hero...

Sitter och försöker lära mig att spela gitarr. Ont i fingrarna, ont i handen, ont i huvudet... Känner mig som Brasse Begovia...

Single string...

Gnaget...

Och så blev ju Gnaget svenska mästare igen - efter allt för lång tid.

Ett samfällt HURRA!!!

Turkiskt åskväder...

Nattliga åskväder över Antalya och Medelhavet...

Reseberättelse...

Kära bloggläsare!

Nu har vi återvänt från vår långväga resa till Asien. Här följer en kortare berättelse kring detta äventyr:

Dag 1: Efter en fyra timmars flygresa - otroligt trångt och litet benutrymme - med påföljande bussresa kom vi fram vid fyra på morgonen. Efter några timmars sömn åt vi frukost och gick därefter ner för att doppa oss i Medelhavet. 155 trappsteg ner till en platå bestående av en järnställning med trätrall ovanpå. Vattnet var varmt och skönt - nästan som att kissa på sig - men inte särskilt rikt på liv. Men man kunde ligga i länge. Olyckligtvis serverades inga drycker nere vid vattnet, varför vi var tvungna att springa upp för trapporna så fort vi ville ha något att dricka. Mycket motion blev det, men det var roligare för varje gång.

Efter en dag fylld av sol (stundom väl gömd bakom ett molntäcke) och en turkisk hamam med skummassage, scrubbing med grovsalt (illonet fick kaffescrubbing), ansiktsmask med någon onämnbar smörja samt oljemassage gick vi och lade oss, rådbråkade, mätta och glada. Redan denna dag hade för övrigt flera personer frågat om vi kom från Tyskland. Vi måste verkligen banta...

Dag 2: Påbörjades med att undertecknad löpte in mot staden för att hämta ut kontanter inför kommande köp av billiga kläder (se dag 6 och 7). Jag passade också på att titta efter cyklop och snorkel för lite trivsamt snorklande (givetvis hade jag glömt min egen utrustning hemma...). Det fanns dock inte någonstans - slut för säsongen kunde de meddela efter att jag med diverse charader lyckats förklara vad jag ville ha. Eller så lyckades jag inte - vad vet jag. Att säsongen led mot sitt slut visade sig också på hotellet. Sakta men säkert började man demontera hotellets service. Poolbarens personal lyste med sin frånvaro (enligt reseledaren var det så att baren alltid var öppen, den bara inte verkade vara det), så jag idkade självbetjäning. Parasoller och bord utomhus plockades bort, och vi fick inte längre äta utomhus. Vi lät inte detta nedslå oss, och dagen avslutades med ett magnifikt åskväder ute till havs, med mig och illonet som fascinerade åskådare.

Dag 3: När vi kom ner till badet visade det sig att de börjat plocka bort trätrallen på badplatån. Under oss fanns klipporna - fem meter ner... Trapporna ner till själva badbryggan saknade helt trätrall, så att ta sig ner till vattnet var ett spännande äventyr. Tur att man är ung och rask. När vi pratade med reseledaren hävdade hon att det var farligt att bada, och att det var därför de plockat bort allting. När vi berättade att det var stiltje och att våghöjden var max 20 cm, tittade hon på oss med upphöjt lugn och sade "För turkarna är det dåligt väder". Vi saknade naturligtvis argument inför denna lysande retorik. Även denna kväll fick vi avnjuta ett åskväder. Denna gång inte fullt så långt bort.

Dag 4: Badplatån fortfarande bortplockad. Badgästerna gjorde en gemensam insats för att återställa några av brädorna, åtminstone tillräckligt för att man skulle kunna ta sig ner utan direkt fara för liv och lem. Åskväder igen. Rakt på oss. Med regn. Massor av regn.

Dag 5: Resa till Pamukkale, världens åttonde underverk enligt turkarna. På vägen passerade vi en outlet med märkeskläder. Vi hade bunkrat med pengar, men när vi såg priserna mattades vår köplust. 500 spänn för en T-shirt, 1500 för ett par jeans. Nja...

Pamukkale var otroligt häftigt, för att inte tala om Hierapolis, den bysantinska staden som låg alldeles intill. Väl värt fyra timmar i buss, enkel resa. Vi avslutade dagen med ett bad i Kleopatras pool, där vattnet alltid är 35,5 grader varmt och otroligt mineralrikt. Hela poolen bubblar, och det är som att simma i varm ramlösa. Hela poolen är full av gamla marmorkolonner som man simmar över och kring. Det sägs att man blir 10 år yngre när man badat där, vilket kan förklara drottning Kleopatras aldrig sinande skönhet. Det funkade inte på mig, kan jag meddela... Och illonet har ju alltid sett tio år yngre ut.

Dag 6: Glada i hågen begav vi oss till centrum för att köpa märkeskopior till barnen. Det fanns några bra bazarer fick vi veta, och vi ägnade några timmar åt att bara titta, till affärsägarnas stora förtret. Den bästa var Festival Bazar. Det var bara det att utanför den fanns en trevlig affär med en illistig affärsägare som fångade in oss innan vi hann in på bazaren. Vi gick och valde jeans till barnen, och sedan var det dags att göra upp om priset. Illusionen att jag var ganska bra på det här, vilket jag faktiskt visat i Egypten, krossades snabbt, och jag gick med på ett skamligt högt pris för kläderna. Illonet var inte lyckligt... När vi väl kom in på bazaren fanns samma kläder för mindre än halva priset... Så vi köpte lite till.

Dag 7: Avresedag. Innan vi åkte gick vi upp till den lokala lördagsbazaren. Vilket himmelrike för en frukt- och grönsaksälskare! Helt otroligt med alla dessa färger, former, dofter och smaker. Granatäpplen stora som meloner (vi har ett i kylskåpet), päron stora som... som... jättestora päron, och helt fantastiska grönsaker. Och kläder... Jösses så mycket kläder... Fantastiskt välgjorda märkeskopior - Billabong, Adidas, Nike, Puma... Så vi köpte några jackor till barnen. Och till oss. Vi hade vissa problem att få ner allt i våra väskor, men om jag satt på dem samtidigt som illonet drog igen dragkedjan så gick det. Vi var lite oroliga att de skulle sprängas, och att man skulle få plocka upp kläderna från bagagebandet på Arlanda, men det gick faktiskt vägen. Och jag hade massor med benutrymme på planet på hemvägen.

Fantastiskt skönt med semester, och vi kan rekommendera Turkiet. Välj dock en tidigare vecka. Framemot slutet av säsongen verkar de inte lika gästvänliga. Vi fick detta bekräftat av flera svenskar vi träffade där nere.

Och köp inte era jeans hos Nazir utanför Festival Bazar i Antalya. Kräk...

Turkiet...

NU ÅKER VI!!!

Hej då, bloggen. Vi ses om en vecka...

Klart...

Nu är det klart! Sonen A flyttar hem, och börja i skolan här efter höstlovet. ÄNTLIGEN!!!

Grattis Stephan :-)

Lycklig...

Igår ringde sonen A och berättade att han vill flytta upp hit

till oss :-). Jag är omtumlad, lycklig, glad...

Äntligen...

Katter...

Just när jag ska iväg till mitt livs första gitarrlektion märker jag att någon av våra katter kissat i vårt nyrenoverade bibliotek. Naturligtvis har gitarrfodralet trillat ner i kisset och luktar apa. Irriterad tar jag fodralet till duschen och spolar av den med hett vatten. Utmärkt - lukten går bort. Tills det har torkat... På med köksspray och gnuggar som en vansinnig. Nu luktar den köksspray. Med en inte alldeles svag biton av kattpiss...

I'll kill that cat...

Turkiet...

...om en vecka. Bara jag och illonet :-). Sååååå skönt.

Cool...

Igår när jag gick hem passerade jag skolgården. Där fanns ett par smågrabbar som åkte kickbike. När jag var på väg mot parkeringen sprang en av dem mot mig och ropade "Är du den nya rektorn?". "Ja," svarade jag, "jag är den nya rektorn". "Ha, du är cool!" ropar han och springer tillbaka till sin kompis.

Energikick...

Födelsedag...

Fyller år idag :-). Jag fick massor av presenter i morse av min underbara familj (frun mest,tror jag).

Grattis till lilla mig...

Mariefredsrevyn...

...drar snart igång igen. KUL!!! Följ oss här och på revyns egen blogg. Ett par nummer är klara, flera på gång.

Nu, ni politiker och andra...

Den nya folkrörelsen...

Jag och dottern E var idag och deltog i vår nya folkrörelse - Återvinningsrörelsen. Vi åkte glada i hågen mot soptippen - förlåt, återvinningsanläggningen ska det visst vara - för att äntligen bli av med vår gamla spis (ja, vår nya funkar äntligen, efter fem veckors väntan - nu kan ni komma på middag om ni vill. Säg till före bara) och diskmaskin (vi har en ny, svart). Nu är det ju så i vår lilla kommun att man inte är så pigg på att kommunmedborgarna ska få bra service. Ja, inte ens dålig service, faktiskt. Helst ingen alls. När vi kom fram till tippen var den naturligtvis stängd. Klockan 12 en lördag... När vi stått där och svurit över detta en stund upptäckte vi en väldigt liten skylt på grinden som, när man kom på en halvmeters avstånd från den, kunde tala om att man kunde åka til en mindre, alternativ, återvinningsanläggning ett par mil bort. Det stod dock inget om var den låg, eller hur man skulle åka dit. Eftersom vi känner till kommunen, så visste vi ungefär var det var. Efter en kvarts letande hittade vi skylten till återvinningscentralen. Inne på området stod, trots den diminutiva informationen, horder av människor som kastade prylar. Vi lyckades köra in mot en av containrarna, och började kasta frigolit (har ni någon aning om hur många kubik frigolit som används för att packa in en stackars spis). När vi sedan skulle ta oss bort mot hushållsmaskinerna hade vi blivit inparkerade. Det var som i Sandhamn under Gotland runt... Ett tag var vi oroliga att vi skulle få bo över där under natten. Vi kom sedermera loss och kunde kryssa oss ut mot containern för hushållsmaskiner.

Det är fascinerande det här med återvinning. Det har verkligen blivit en folkrörelse. Alla gör det. Nästan. Det är lite som Trafalgar Square. Står man där tillräckligt länge, så träffar man någon man känner. Den nya samlingsplatsen. Som korvkiosken när man var liten. Förutom lukten.

Nåja. Jag och dottern kom helskinnade hem igen. Nästa gång tar vi med nödproviant...

Snigelfest...

I helgen är det snigelfest i vår lilla kommun. Åtminstone trodde jag det. Vid infarterna på motorvägen finns stora ljusskyltar där kommunen trummar ut glada reklambudskap om hur förträfflig vår lilla kommun är och vilka stora evenemang som är på tapeten. Vikingafestivalen brukar exempelvis få några timmar i rampljuset på nämnda tavlor. Men nu var det alltså snigelfest. "Coolt", tänkte jag när jag passerade skyltarna för några dagar sedan. "Någon med faiblesse för fransk matlagning har tagit sig för att anordna en delikatessfest här, med sniglar på menyn. Aaaahhh, escargots" tänkte jag vidare. "Men så konstigt... Ska de ha den på Svenska Hem Arena? Den rymmer ju säkert 5000 personer..."

Idag blev jag besviken. Det var inte snigelfest. Det var singelfest...

Och jag som inte ens är snigel... (som tur är)

Apropå inte kunna skriva på tangentbordet...

Jag kommer ihåg den gamla goda tiden då vi fick laptops till KA. Vi hade en kapten som sekreterare vid mötena på Ubåtsskyddskompaniet på Mälsten. Han var inte vidare bra på skrivmaskin (eller något annat heller faktiskt), men envisades med att göra sådant han inte riktigt klarade av. Nu skulle han utnyttja den nya tekniken, och använda datorn live vid våra möten. Han satt längst bak i rummet, och det enda man hörde var enstaka knackningar på tangentbordet avbrutet av ett "bipp" (från datorn när han gjorde fel) och "Fan!" (från honom).

Knack knack bipp fan knack bipp fan knack knack bipp fan... Det blev inga långa protokoll.

Vi andra hade väldigt roligt...

Hjälop...

Jag hart ett problöem. Mina foingrar äör för stora flör tangentrbordety. Jag mpåste banta...

Marsvinspojke...

Nu har våra fyra marsvinstjejer fått sällskap. En marsvinskille är inlånad för att vi ska få lite marsvinsbebisar vad det lider. Tjejerna blev överlyckliga. Särskilt Morr som inte ville lämna honom ifred en sekund.

Jag gissar att han tror att han hamnat i himlen...

Blir du lönsam lille vän...?

En av våra lokala friskolor har gjort en offensiv med annonser i tidningen för att locka till sig elever. Inget fel i det - tvärtom. Det är vi i kommunal skola dåliga på och måste förbättra. Det som förvånar är väl att samma skola inför detta läsår sade nej till en elev från min förra skola med argumentet att det var fullt. Men det var ju efter att de fått veta att det skulle behövas extra resurser för att ta hand om eleven...

Ska friskolor kunna säga nej till elever? Är det lika villkor? Eller borde de, precis som kommunala skolor, vara tvungna att ta emot elever inom sitt upptagningsområde? Ska friskolor få gå med vinst?

Jag bara undrar...

Vem bestämmer...?

Vem är det som bestämmer i vår lilla kommun egentligen? Politikerna? Tjänstemännen? Tidningen? Eller är det gatans parlament som härskar?

För att komma tillrätta med en minst sagt usel ekonomi har tjänstemännen lämnat ett antal förslag till nedskärningar och besparingar. Ett av dessa gällde skolskjutsarna, vilket naturligtvis inte gillades av alla föräldrar. Beslutet klubbades i våras, och terminen startades med nya skolskjutsregler. Nu blev opinionen så stark, framför allt från föräldrar med barn i friskolorna, att de beslutande politikerna inte klarar av att stå för sina beslut. Nu ska vi "backa bandet" som sittande ordförande i Barn- och utbildningsnämnden sade. Enligt henne var besparingen "marginell", dvs 350 000:- på ett halvår. Samtidigt sitter skolorna i kommunen med inköps- och anställningsstopp, och eleverna kan inte ens förses med linjaler, än mindre hela böcker. Hur man kan kalla en besparing på 700 000:-/år för marginell i det läget är en gåta. Det innebär två heltidsanställda som nu måste bort istället.

Jag betvivlar att de två kommer att kalla besparingen marginell...

Saknar ni mig...?

Det gör jag. Mitt huvud är tomt. Tomt som ett urblåst ägg. Utan skal - så tomt är det... När det gäller bloggande i alla fall. Annars har jag hur mycket idéer som helst. På jobbet alltså. Konstigt. Det är som om min hjärna inte kan göra mer än en sak i taget...

Jag måste vara man...

Äntligen...

Äntligen är jag klar med mitt PM till rektorsutbildningen. ÄNTLIGEN!!! Jag har haft sån ångest för detta, och nu är jag klar
:-). En av böckerna hette "Positiv ångest"... Bara så ni förstår hur bottenlöst det kändes... Hur kan man bara döpa en bok till det? Och förvänta sig att någon ska läsa den?

Jag är så duktig...

Tid...

Jag har ju inte alls tid att blogga...

Egentligen...

Lunchdebatt...

Jag var på lunchdebatt, eller ska jag säga Tomas Widmarks enmansshow, i fredags. Strängnäs tidnings skjutjärnsreporter Tomas Widmark skulle, som jag förstod det, prata kring pressetik och hur man förhåller sig till sin journalistik på ST. Det blev ett intetsägande babbel, mycket raljerande över kommunen och andra, men inte ett ord om de riktigt brännande artiklarna som tidningen publicerat under de senaste månaderna. Alla frågor som började närma sig en tillstymmelse till kritiska hänvisade omedelbart till redaktionschefen, vilket ju Widmark har för vana. Han har ju inget ansvar, han bara skriver, som han sade i telefon till mig när vi diskuterade artiklarna om mig...

Det är inte förrän man läser i tidningen om en verksamhet man känner väl till, som man inser hur mycket spekulationer, lösa rykten och halvsanningar tidningen publicerar. Jag har upplevt samma sak såväl som försvarsanställd som inom skolan och arkeologin.

Widmark var mycket noga med att poängtera att allt som skrivs skall vara Sant, Intressant och Relevant. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att man på tidningen uppfattar det man skriver som sant. Det som är intressant är vad man utelämnar för att ge sken av att den egna bilden är den ENDA sanna. En annan intressant fråga är ju hur långt man är beredd att gå för att sälja tidningar, en fråga jag ställt mig under sommaren när tidningen skrivit om det fruktansvärda som hänt på en skola i kommunen. Man kan ju undra varför rikspressen backar ur (av omtanke om de drabbade?), men ST fortsätter som om man fullständigt struntar i vilka som far illa. Frågorna fanns på mina läppar, men när jag hörde hur han duckade undan för de andra frågorna, insåg jag att det inte var meningsfullt.

Det blev en ganska tråkig tillställning...

Glitterfest 2...

VILKEN FEST DET BLEV!!! Tack alla fantastiska människor som kom och firade illonet och A med oss, och tack Stig Boogie Band som spelade outtröttligt i tre timmar, tack Stephan - vår fantastiske DJ, och tack till er som hjälpte till före, under och efter festen. Ett minne för livet!

Och idag var det städning. Men det var det värt...

Glitterfest...

I morgon är det glitterfest på Vallen. Hoppas verkligen illonet kommer tycka om det. Och A. Och alla gäster....

Roligt... :-)

Kramar...

Jag kommer gående på skolgården, och plötsligt hör jag några glada skrik. "Rektorn, rektorn!! Hej, rektorn!!!", och ser ett gäng ungar i tvåan som kommer springande emot mig. Så får jag världens kramar, och sedan springer de iväg igen, förtjust fnittrande.

Energitankning... :-)

Och hur går det med spisen då...?

Ja, det undrar vi med... Inte ett ljud från reparatörerna.

Hämtmat är gott, säger barnen...

Hårsnoddar...

...kan användas på de mest varierade sätt. Rapporter från riket visar att våra älskade fjortisar har hittat ytterligare ett användningsområde för dessa färgglada små tingestar. De sätts på benen... Ja, på benen. Någon måste ha missuppfattat deras egentliga användningsområde, med påföljd att våra småttingar numera springer omkring med ben som ser ut som en kassler. Vi i familjen hoppas att detta mode blir ytterst kortvarigt.

Men det hoppades vi ju med visa-kalsongmodet också...

Konstigt...

När vi tankade i Södertälje, såg jag att killen i kassan hette Bacchus. Men han var jättetjurig och verkade inte alls ha kul, fastän han hette Bacchus. Konstigt...

Han kanske var bakis...

Friskt kopplat, hälften brunnet...

Glada i hågen kopplade vi in vår nya fina spis härom kvällen. Inte visste vi att elektrikern för 10 år sedan tagit bort en kabel i väggdosan... 400V rakt in i en 230V-spis... Poff bara... 2 säkringar och ett kretskort. Elektriker hit och kollar, kopplar om, och sedan ringa reparatör. Pinsamt, pinsamt... Självklart hade de inte något kretskort, så de måste tillbaka när det kommit. Vad deras arbetstid och resa från Stockholm kostar vill jag inte ens tänka på...

Men vi kan i alla fall använda ugnarna...

Spis...

På onsdag kommer vår nya spis. Äntligen. Och den är sååååå snygg! Svart. Mässingsdetaljer. Induktion...

Äger...

Hemma...

Idag kom dottern hem efter att ha varit borta i fyra veckor. Underbart! Och illonet kommer hem efter att ha jobbat i tre dar. Underbart igen! Bara bra idag :-)

IKEA-bingo...

Under den muntra tillställningen på IKEA kom jag på en rolig lek. Alla som varit på IKEA's Tag-själv-lager kommer att förstå hur genialt detta är. Om ni är ett äkta par kan det dock vara på sin plats med en varning. Prova först om förhållandet håller för ett normalt IKEA-bygge innan ni provar detta...

Tag först två skålar. Vill ni vara hard-core skall det naturligtvis vara IKEA-skålar, som exempelvis vispskålen Idelig. I dessa lägger ni ett antal lappar med nummer från 1-75, tillverkade av papperet Måla, och sedan är det bara att börja. Ni tar en lapp från skål nr 1. Numret representerar den hylla ni ska gå till i självplocken, t ex hylla 45. Därefter tar ni en lapp ur skål 2, vilken visar vilket fack ni ska gå till. Lägg ner ett exemplar av det som finns i facket i er vagn. Om det är väldigt stort - tillkalla hjälp. Upprepa detta 5 gånger. Gå till kassan och betala. Åk hem. Väl hemma skall ni bygga något vackert och funktionellt av det ni har köpt.

Detta kan även utföras som en femkamp, där man efteråt får bedöma varandras alster. Som pris kan man ju exempelvis dela ut de alster som förlorade.

Kan även efter modifiering användas som webb-variant, exempelvis på Pricerunner.

Have fun shopping...

IKEA-roulette...

Igår var vi på IKEA för att handla bokhyllor till vårt nyrenoverade arbetsrum. IKEA är ju fantastiskt på många sätt, men också tämligen kaotiskt, nervpressande, stökigt, förvirrande och inte minst STORT!!!. Nåväl - vi damp ner vid bokhyllorna ungefär en timme innan stängning, och när vi väl bestämt oss för vad vi ville ha, efter mycken ruelse, var klockan halv åtta. Bestämt stegade vi fram till en ung man vid ett försäljningsbord.

Just då, när vi stod i begrepp att inhandla möbler för över 10 000:-, hördes en röst meddela att "vårt betalkortssystem har tyvärr upphört att fungera, så enbart kontant betalning kan göras i kassorna." Ridå...

Nåväl, tänkte vi, det kan säkert den unge mannen hjälpa oss med. Man kanske kan betala på faktura, tänkte vi vidare. Nu visade det sig att enda sättet att få betala senare var att få grejerna sända från Älmhult, till en dryg kostnad och efter två veckor. Fast mellan askan och elden valde vi ändå att göra så, eftersom vi ändå inte kan sätta upp några hyllor innan målarna är klara. Glada i hågen (?) beställde vi våra varor, och beredde oss på att lämna varuhuset, för att leende gå förbi de, vid det här laget, mycket långa köerna till kassorna. Då upphäver den unge mannen sin stämma, och säger att "Jo, de där cd-pelarna Benno ni ville ha... De finns inte i Älmhult. De finns bara här på varuhuset. Så om ni inte vill att jag ska skicka dem till Älmhult, för att sedan skickas till er - givetvis till en extra kostnad - kanske det är bäst om ni hämtar dem på Ta-själv-lagret och betalar i kassan. Det finns en bankomat vid kassorna om ni behöver hämta ut pengar." Jo, tack, det behövde vi. Lätt nedstämda efter detta snöpliga besked gick vi ner mot underjorden - IKEAS inferno - kassorna.

Nu kommer vi till rouletten... Vilken kassa skulle vi välja? Första lagen om köer är ju att man alltid väljer den kö som går trögast. Och, jodå, det gjorde vi. Dessutom stängdes kassan bredvid vår, varpå den kön i enlighet med blixtlåsprincipen införlivades med vår kö. Jag insåg att detta skulle ta tid, och de andra köerna syntes mig gå oändligt mycket fortare, så jag bytte raskt till en annan kö, som var mycket kortare och synbarligen gick fortare.

Köernas andra lag stipulerar att den kö du lämnar kommer att öka hastigheten exponentiellt mot den fart med vilken du lämnar den, och det avstånd du får till den, och i alla händelser gå fortare än den kö du valt istället. Enkelt uttryckt - byt aldrig kö. Den kön vi kom till hade begåvats med ett par som uppenbarligen trodde att de skämtade när de sade att man inte kunde ta betalkort. De var, till vår oförställda irritation, tvungna att hämta ut kontanter. Jag såg klentroget på medan vår gamla kö skenade förbi oss i expressfart...

IKEA-ledningen, mer och mer medveten om att detta inte skulle se så bra ut - en bra bit efter stängning, och irritationen steg - skickade ut arméer av anställda med godisskålar, och brölade ut i högtalarna att alla fick gratis korv som plåster på såren (ett bra sätt att bli av med den korv som i alla fall skulle slängas). Vi som stod i kö kunde väl tycka att dessa anställda kunde ha öppnat de 10 kassor som var stängda istället, men vad visste väl vi... Närapå en timme efter stängning släpptes vi ut från IKEA, fullproppade med korv, tämligen trötta och lite irriterade.

Men fint kommer det att bli...

Snickarglädje...

DET KOMMER BLI SÅ FINT!!! Och jag och illonet får äntligen ett gemensamt hem, där vi tillsammans bestämt hur det ska se ut. Köket snart klart, och arbetsrummet/biblioteket likaså.

När jag ser vad M från Wretströms bygg hunnit med under dagen, och de senaste veckorna, i vårt hem, bubblar det av glädje i magen.

Det kallar jag snickarglädje...

Läsare igen...

Tolka mig inte som att jag stör mig på att läsarna blir färre - det gör jag inte. De som betyder något läser ju :-). Och jag ska öka frekvensen lite.

Läsare...

Enligt bloggtoppen har jag tappat läsare. Förmodligen har hypen efter Tomas Widmarks banbrytande journalistik gått över, och folk har insett att jag inte tänker blogga om sprit, fylla och förnedring hur mycket de än läser. Inte för att jag gjort det tidigare heller, men enligt tidningen så...

Jag gillar er som fortfarande läser :-)...

Börja jobba...

Idag blev det allvar. Jobbet på nya skolan börjar på riktigt. I morgon kommer lärarna, och nästa vecka eleverna. Riktigt kul :-). Vi ska se till att det blir en riktigt, riktigt bra termin, och ett bra läsår.

Trots allmän kris verkar det som om vi kommer klara oss hyggligt. Vi får lite fler elever än vi trodde, och i dessa tider med elevpeng och konkurrens är det ju bokstavligt talat guld värt. Men riktigt bra är det ju inte... Vi ser fram emot ett par riktigt kärva år.

Och jag blir riktigt trött på politiker som väljer att föra sakpolitik på insändarsidorna, och använder skolorna som slagträ i sin argumentation. Och det handlar alltid om att friskolor är det allena saliggörande för att skolorna ska bli bättre. Men eftersom vederbörandes partikamrat, vid den tidpunkten i en synnerligen uppsatt position, ställde sig upp på ett möte om skolorna i kommunen, och sade att "friskolor är bra, för då slipper man rötäggen", kan man ju näppeligen bli förvånad.

Bevare oss för sådana rötägg...

Rensning 2...

Och så var jag hos mamma (eller L för att vara exakt) för att hjälpa till med städning och lite renovering/pyssel. Vi, dvs A, V, T och jag fixade en vindskiva, målade lite plåt, rensade mammas kläder och pratade en del. Trots allt en bra dag. Många minnen... :-)

Rensning 1...

Nu har vi rensat så att snickarna ska kunna komma in i vårt hittills näst intill oforcerbara arbetsrum. Jag har lärt mig att:

-vi har ungefär ett ton böcker (på riktigt...)

-det faktiskt fanns ett golv under all bråte bestående av böcker, vikingadelar, kartonger med memorabilia som ingen av oss kommer ihåg, datorkomponenter, damm och skräp

-jag har ryggmuskler...

-rummet var mycket större än jag trodde (eller kom ihåg)

-vi borde rensa oftare...

Men det kommer bli så fint när det blir klart...

Men hallå...

Ska det vara så här? Fint väder när man börjar jobba? Va? Tur att det bara är två dagars jobb denna vecka.

Resten av veckan ska jag vara inne och rensa arbetsrummet så att snickaren kommer åt att jobba. Och ja, det kommer att ta hela veckan... Sk-t också... Jag vill fiska!!!

HURRA!!!

Idag fyller illonet år!! Ett superdundrande HURRA för den mest underbara kvinnan i universum!

Segling...

Åter hemma efter en fantastisk veckas segling med Regin. Åland - Arholma - Rödlöga - Stora Kunnören - Grinda - Norra Stavsudda - Sandhamn. Under nattseglingen från Arholma till Rödlöga blev vi nästan påkörda av en Finlandsfärja, Viking Amorella, men klarade oss med 200 meters marginal :-). Man kunde nästan höra kapten svära på finska uppe på kommandobryggan. Ett par dagar senare, i den trängsta passagen i Furusundsleden, mötte vi henne igen. Jag anar att vi inte är den mest populära vikingabåten i Viking Line-kretsar. Ingen idé att be om sponsring där, förmodligen...

Och i morgon ska det jobbas...

Jipeee!

Snart kommer illonet hem :-)

Blocketannonser...

Ny favoritsida - Best of Blocket. Helt underbar! Riktigt sköna blocketannonser hittar ni här och här... Köpa motorbåt kanske...? :-)

Dilemma...

Om det man dricker medan man klipper gräset tar slut innan gräsmattan gör det - är då burken för liten eller gräsmattan för stor? 

Jag gick i alla fall in och hämtade en till. Den räckte...

Alzheimers light...

I morse var jag tvungen att gå in i badrummet och känna på tandborsten för att veta om jag hade borstat tänderna...

Är jag senil, eller behöver jag ännu mer semester...?

Igelkotten Mats P...

Vännen Stephan har hittat en liten igelkott hemma hos sig, och när jag läste det kom jag ihåg Mats P.

När jag jobbade som arkeolog i Örebro hittade vi en påkörd igelkott som vi lämnade in till djursjukhuset där. Efter ett par dagar ringde de och sade att vi kunde hämta ut honom. 450:- för vård av igelkott... Undrar hur de hade gjort om vi inte hämtat ut honom - ringt hans mamma? Nåväl - vi hämtade ut honom, och döpte honom till Mats P Malmer efter en professor i arkeologi. Mats blev matad med kattmat, och blev snabbt stark och frisk. Så frisk faktiskt att han en dag hade brutit sig ut ur inhägnaden och var borta. Hoppas det gick bra för Mats P, och att han fick många glada ungar att berätta om sina äventyr för.

Och så bet han mig i tummen en gång...

Vikingatider...

Regnet piskar mot fönstret, och jag tänker på mitt stackars illon som måste stå ute på Birka och guida. Hoppas hon får lite rast och gå in och värma sig. 

Vikingafestivalen var en succé - igen. Mängder av besökare, och alla verkade nöjda och glada. Full fart var det, och lite sömn blev det - särskilt på fredagsnatten vill jag minnas. Det är helt otroligt att allt detta kan hända i lilla Stallarholmen. Jag tror att det bara är Foteviken som slår oss i storlek nu, dvs i Sverige. 

Sedan var det bara att packa upp och packa igen för Birkas stora marknad. En fantastisk plats, Birka. Historiens vingslag vart man än går, och det är hjärtknipande vackert. Inte så konstigt att man ville bo där (även om det inte fanns någon skog under Birka-perioden. Allt användes till hus- och båtbygge). Om ni har möjlighet bör ni ta er ut dit och få er lite kultur till livs. 

Marknaden var lyckad, kvinnorna vackra (särskilt illonet, förstås), maten god, drycken smaklig och stark, lekarna många (och smärtsamma) och vädret bra. Ja, förutom natten mellan onsdag och torsdag, förstås. 15 m/s och regnet vräkte ner... Tack, Fredrik för lånet av ditt utmärkta tält. 

Men jag fick fårbajs på min kudde...

Underbar dag...

Idag hade vi en helt fantastisk dag, illonet och jag. Vi hämtade vår nya familjemedlem i Stockholm - Ellida. Vädret, kvinnan och båten var vacker, och jag hoppas vi får många fler sådana här dagar i sommar, och somrarna som kommer. 

Medge att hon är vacker, Ellida...

Ny dator...

Så har man blivit Macanvändare igen då... Känns bra :-)

Kebabrulle...

Idag höll jag på att bli dödad av en kebabrulle...

Skolkris...

Läs vännen Stephans inlägg angående skolan. Finns inte mycket mer att tillägga... Möjligen att det saknas rakryggade beslut angående besparingsmöjligheter, vilket direkt slår mot personaltätheten på våra skolor. Det skulle kunna tas beslut som innebär att vi INTE behöver spara på personalkostnader.

Men nästa år är det val...

Urrrk...

Jag svalde en fågel idag. Åtminstone kändes det som om jag gjorde det. Det var förmodligen bara en fluga, men när den flyger in i munnen i 30 km/h, eller rättare sagt, när den hade oturen att befinna sig precis på den plats där min mun valde att passera i 30 km/h, och träffar kräkreflexpunkten i halsen i sagda hastighet - då känns det som om man sväljer en hel gråsparv.

Ändå är jag fortfarande hungrig...

Äntligen...

Sonen A kommer idag, för att vara här ända till i mitten av juli. Äntligen får jag rå om båda mina underbara ungar tillsammans i flera veckor :-)

Survival strategies...

New York Times har bett sina läsare att skriva in om sina bästa överlevnadsstrategier i dessa kristider. Vissa är riktigt bra och tänkvärda, som han som rakade huvudet för att spara in på schampoo och frisörbesök, eller han som läste 1800-talspoesi för att påminna sig om tider då folk hade färre saker.
Det finns andra också, som han som skrev att han och hans flickvän faktiskt börjat prata med varandra - ”Prata bara. Du kommer bli förvånad över hur underhållande dina nära och kära är”. Eller hon som skulle sluta köpa dyra gratulationskort...

Här kommer fler pärlor.

Don't have more kids than than you can afford. (Lite sent för vissa kanske...)

I married a man whose house is already all paid for. (Bravo - också en överlevnadsteknik...)

Wash your own car! (Det kommer verkligen att spara pengar...)

Keep an extra $200 in your checking account but don't include it on your checkbook. Works wonders. (Jag trodde grejen var att de flesta inte hade några pengar alls, eller lite. Dåligt råd...)

Ban butter. Use olive oil for everything! Great for full body + face skin moisturising and baking soda for toothpaste is a healthier option. (Han hade nog hittat in på fel sida - skönhetstipsen tillhör nog inte överlevnadsstrategier - om man inte heter Paris Hilton eller så, förstås...)

I'm doing exactly what I've always done: living within my means. Not a problem. No lifestyle change. Libraries are still free. (Messerschmitt...)

Läs mer på NYT

Skolavslutning...

Blandade känslor, minst sagt. Mycket talar för att eleverna, trots att det varit kaos i och med skolans nedläggning - förlåt, flytt ska det visst vara... - har uppnått fantastiska resultat. Men avslutningen - vilken rysare.

Mod för mig är när man vågar göra något som man egentligen inte vågar. När man spränger gränserna för det man tror är den egna förmågan. Två saker kommer aldrig att lämna mig, och stod för det mest fantastiska mod man kan tänka sig.

Det var två tjejer i åttan. Först var det E som, trots att hon skakade så hon höll på att falla ihop och var tvungen att börja om minst tre gånger, framförde en rysarversion av Halleluja (R. Wainwright). Det var mod. Sedan kom K... Hon hade skrivit en dikt som hon ville läsa upp. K har inte haft det lätt, men är en helt fantastisk tjej - ett maskrosbarn. Hon grät så hon skakade, men kunde, efter att ha hämtat andan en minut, framföra hela sin dikt. Det var också mod. Dikten, som beskrev hur hon kommit till vår skola för fyra år sedan, hur hon hade hittat trygghet och kärlek från vuxna - särskilt sin mentor - och nu var nervös för framtiden på sin nya skola, och för hur livet skulle gestalta sig, fick allas ögon att tåras (ja, även mina). Det var otroligt starkt.

Detta är belöningen. Det är detta man arbetar för. När ungdomar växer och gör saker de aldrig skulle ha vågat om vi inte funnits där för att vägleda. Pedagog betyder ju just det - att leda barn.

Så, när allt känns jobbigt och trist, när ekonomin bankar en i huvudet, när administrationen ter sig övermäktig, när man är ensam som rektor inför föräldrar, politiker, andra tjänstemän, så kan det vara bra att påminna sig om hur fantastiskt det här jobbet egentligen är.

Och så fick jag en ros av K och N idag... Fantastiska grabbar!

Barndomsminne...

Jag kommer ihåg när jag lärde mig cykla. Vi bodde i Linköping då, och jag var jättekär i en tjej på gården. Vi var lika gamla - fem år. Jag hade fått en ny fin lila cykel av mamma och pappa, och jag jobbade hårt för att få till det där med att trampa, styra och titta framåt på en och samma gång. Man är ju kille, så det kan vara lite svårt att göra flera saker samtidigt... Plötsligt, när jag passerade sandlådan där min kärlek (vars namn försvunnit i glömskans dimmor) satt, så fick jag till det - jag cyklade! Jag kommer aldrig glömma hur hon tittade upp och utbrast, på bredaste östgötska, "Titta, Henrik kan cykla!". Det var nog första gången hon verkligen noterade att jag fanns, och jag var så lycklig.

Nu ska jag cykla hem...

Dröm...

Inatt hade jag en riktigt sjuk dröm. Jag drömde att jag hade råkat ut för en olycka och att jag låg helt sönder på ett operationsbord eller något, och kunde se in i mig själv - alla lager av muskler, hud och fett. Och det enda jag kunde tänka när doktorn kom för att laga mig var:

"Undrar om man kan passa på att fettsuga sig..."

Drömtydning, någon...?

EU-valet...

Piratpartiet 7% - hehe. Nu fick de något att tänka på, de stora. Eller rättare sagt - inte längre så stora. Kanske de börjar reflektera över hur det går när man börjar inkräkta alltför mycket på människors integritet. Jag är absolut inte för fildelning, men vad gäller den frågan tycker jag nog att det borde finnas andra lösningar än att jaga och straffa. Däremot sätter jag integritetsfrågan högt. Det borde de också göra - de som är satta att förvalta och utveckla vårt samhälle. Man gör det inte genom att trycka tillbaka utveckling.

Stora blev ju också Sverigedemokraterna. Inte så stora att de fick mandat i EU-parlamentet, men tillräckligt för att skrämma mig i alla fall. Vad blir detta i nästa års riksdagsval, tro? Man noterar ju också med viss förskräckelse att deras antal verkar vara störst i våra södra landsdelar. Och där har man sin son... Hoppas att han får sig till livs värderingar som innebär att alla människor har lika värde. Det finns tyvärr saker som tyder på motsatsen...

Det som finns i säck kommer ju i påse...

Hmmm...

Är man väldigt tjock om man väljer att gå in på handikapptoaletten därför att den andra är för trång? Det här gäller naturligtvis inte mig, men jag bara undrar...

Det regnar på mig...

...och jag ska sätta upp ett partytält. Livet är inte rättvist. Inte ett dugg. Varför kan det inte regna nere i Afrika istället. De behöver ju vatten... Utom under regnperioden, förstås... Då vill de kanske dela med sig, de också... Jaja, bara en tanke...

Tillbaka till partytältet...

Skadegörelse...

För några veckor sedan hade vi skadegörelse på skolan. Ett antal sittbänkar till ett värde av 20 000 kronor blev utvräkta från andra våningen, och naturligtvis totaldemolerade. Skadegörelsen är illa nog, men betänk vad som hade hänt om någon råkat kliva ut under en nedfallande bänk. Tanken förskräcker.

Polisanmälan gjordes naturligtvis, vittnen fanns men ville inte bli offentliga, och vi hade namn på ett antal individer, vilka vi också delgav polisen. Härom veckan kom beskedet. Ärendet nedlagt - förutsättning att styrka skälig misstanke föreligger ej...

Vad är det som händer här, egentligen? Vad som borde ha stått är naturligtvis att polisen inte längre har resurser att lägga på mindre brott som skadegörelse, klotter mm. Jag har all respekt för polisen och deras arbete - de är helt fantastiskt kunniga och engagerade - men hur i all världen ska de kunna göra ett fullgott arbete när resurserna saknas? Det spelar ju ingen som helst roll hur kunnig man är - man kan inte vara på flera platser samtidigt i alla fall. Påminner lite om situationen i vår lilla kommuns skolor, för övrigt.

För oss på skolan blir detta signaler att eleverna kan göra i princip vad de vill, och de vet att ingenting händer. Vi hotar med att anmäla till polisen, och de bara fnyser. Det är en evinnerlig tur att inte fler elever tar chansen.

Vart är vi på väg...?

Fånigt...

...att det ska vara så dåligt väder när vi ska ha studentmottagning imorgon... Typiskt... Det finns ju 364 andra dagar att vara dåligt väder på - varför ska det bli uselt just nu för? J säger att vädret ska bli bättre. Hoppas hon har rätt.

Men det kommer att bli bäst i alla fall...

Student...

Snart tar hon studenten, J, och förberedelserna är i full gång. Det har köpts mat för en skvadron, besök på apoteket Röda näsan är planerat, grillspett är gjorda så långt möjligt och nedfrysta, städningen av huset påbörjad, mössan påtagen, studentfesterna avklarade, alla ämnen klara (duktig tjej!!!) och bra väder beställt.

Hon ska få den bästa studentmottagningen någonsin...

Sommarsvin...

Mim och Maya (Maya är svart, så hon syns inte...)
Morr och Mymsan
Vissa har sommarhästar, andra har sommarfår, hundar, katter... Vi har sommarsvin. Fast vi har våra på vintern också. De har varit ute ett par veckor redan, men idag fick de sitt nya hem. Vi tror att gräset ska kunna växa upp i samma takt som de betar av det. Annars får vi väl utöka. Väldigt trevligt får de i alla fall. Och stort...

Konstigt...

Det kändes konstigt och lite absurt att se mamma som en liten urna idag, inte större än en blomkruka. Den var vit med en liten mässingsplakett med hennes namn på. Vi fick ett litet svart band av kyrkvaktmästaren att fira ned henne med, och så ringde han i kyrkklockorna. Det var väldigt enkelt, men väldigt vackert samtidigt. Solen strålade från en klarblå himmel, fågelungarna pep i sina bon, och det doftade av syren på hela kyrkogården. Precis innan hade det varit ett bröllop i kyrkan, och en hel del av de glada gästerna var kvar utanför. Olika skeden i livet möttes där vid kyrkan - olika passageriter, båda en del av livet. Nu ligger hon där och har utsikt över Husaån och ett fantastiskt vackert landskap. Bilden gör det inte rättvisa, tyvärr, men...

Hon får en fin utsikt, lilla mamma...

Gravsättning...

Idag är det gravsättning av lilla mamma. Hon får en underbart vacker plats, med utsikt över det landskap hon kom att älska så mycket. Det blir bra...

Ny gitarr...

Idag köpte jag ny gitarr - stålsträngad. Otroligt ljud - väldigt ont i fingrarna. Men det går väl över efter de första blödningarna... Och så skön att spela på... Måste nog lära mig mer nu, tror jag. Det ska bli så kul!

Snygg, eller hur...?

Bilister...

Cykling har sina sidor, särskilt på Stallarholmsvägen. Jag kommer ihåg en Goofy-film som hette Motor mania, där Långben förvandlas från den timide Mr Walker till den fullständigt rabiate Mr Wheeler så fort han sätter sig i en bil. Den filmen fick faktiskt pris för sitt trafiksäkerhetsbudskap. Nåväl - det verkar som om vissa bilister - alltför många om jag får ha en åsikt - förvandlas till en vansinnig Mr Wheeler när de kör på Stallarholmsvägen. De verkar tycka att cyklister inte har på vägen att göra, och de visar det genom att köra så nära och så fort som det bara är möjligt utan att repa lacken. Det är inte heller så att man kan bromsa ner i en kurva eller innan ett krön och köra om efter kurvan/krönet, utan då ska man chansa genom att köra förbi ÄNNU närmare. Och det här är inga omogna ungtuppar med nya körkort. Det är helt vanliga Svensson-människor. Anser de verkligen att de där ynka sekunderna de vinner faktiskt är värda att riskera ett människoliv för? Eller är det så att de bara inte tänker? Jag menar, det räcker ju att man vinglar till lite så är det ju kört.

Min fjortonåring cyklar ofta till Stallarholmen - måste det verkligen vara så att jag ska behöva vara orolig för att någon idiot ska köra på henne bara för att vederbörande inte vill vänta med en omkörning i 10 sekunder? Är vår tid verkligen så dyrbar? Knappast. Nä, skärpning!

Jag ska skaffa en stingpinne (någon som kommer ihåg dem?) som är såååååå lång, för repa lacken - det vill de inte...

Snart läggdags, då...

Livet är hårt för oss nattmänniskor. Min vän M var så förb-d för att hans grannar hade anlitat en grävare, och vederbörande hade satt igång att gräva klockan sju på morgonen. Han retade sig otroligt på detta, och hävdade att inget borde få störa i ett villaområde före åtminstone klockan nio på förmiddagen. Vi andra hävdade naturligtvis, med Luther i ryggen och vår man-måste-göra-rätt-för-sig-och-gå-upp-på-morgonen-attityd, att grävaren hade all rätt i världen att dra igång sin maskin i arla morgonstunden. Och det är väl så - egentligen... Men på sätt och vis förstår jag honom. Han har medvetet valt att enbart ta jobb som innebär att han börjar jobba på eftermiddagarna (han har provat att jobba förmiddag, men det sprack - han var alltid sen), och sover alltså på förmiddagen. Klart man blir irriterad då.

Hela vårt samhälle är uppbyggt på att alla troget och lojalt följer de gamla bondeidealen. Upp med tuppen, jobba hela dagen, gör rätt för dig, ära Gud i ditt anletes svett, och somna med gott samvete med en slutkörd kropp och själ som huvudkudde. Allvarligt talat - ska det vara så? Vi som är nattmänniskor är inte gjorda för detta. Jag är helt slut på morgonen, men pigg som en mört (?) på kvällen. Nu är ju skolan inte öppen efter fyra, så man måste ju släpa sig dit på morgonen, men detta är naturligtvis också ett problem för ett oräkneligt antal elever - inte minst i tonåren. Man borde införa flextid...

Jag undrar vad vi nattmänniskor hade för funktion i de neolitiska kulturerna... Höll vi vakt utanför grottan? Och var de första som blev uppätna av passerande sabeltandade tigrar...

Nåja - mot kudden, med språng...