Snart läggdags, då...

Livet är hårt för oss nattmänniskor. Min vän M var så förb-d för att hans grannar hade anlitat en grävare, och vederbörande hade satt igång att gräva klockan sju på morgonen. Han retade sig otroligt på detta, och hävdade att inget borde få störa i ett villaområde före åtminstone klockan nio på förmiddagen. Vi andra hävdade naturligtvis, med Luther i ryggen och vår man-måste-göra-rätt-för-sig-och-gå-upp-på-morgonen-attityd, att grävaren hade all rätt i världen att dra igång sin maskin i arla morgonstunden. Och det är väl så - egentligen... Men på sätt och vis förstår jag honom. Han har medvetet valt att enbart ta jobb som innebär att han börjar jobba på eftermiddagarna (han har provat att jobba förmiddag, men det sprack - han var alltid sen), och sover alltså på förmiddagen. Klart man blir irriterad då.

Hela vårt samhälle är uppbyggt på att alla troget och lojalt följer de gamla bondeidealen. Upp med tuppen, jobba hela dagen, gör rätt för dig, ära Gud i ditt anletes svett, och somna med gott samvete med en slutkörd kropp och själ som huvudkudde. Allvarligt talat - ska det vara så? Vi som är nattmänniskor är inte gjorda för detta. Jag är helt slut på morgonen, men pigg som en mört (?) på kvällen. Nu är ju skolan inte öppen efter fyra, så man måste ju släpa sig dit på morgonen, men detta är naturligtvis också ett problem för ett oräkneligt antal elever - inte minst i tonåren. Man borde införa flextid...

Jag undrar vad vi nattmänniskor hade för funktion i de neolitiska kulturerna... Höll vi vakt utanför grottan? Och var de första som blev uppätna av passerande sabeltandade tigrar...

Nåja - mot kudden, med språng...