1:a maj...

Stora demonstrationsdagen - pukor och trumpeter, banderoller och plakat (står det inte exakt samma saker på dem år efter år?), sånger och brandtal; man kanske skulle vara där och göra en insats... Men nej. Inte idag. Heller.

Jag gjorde en insats en gång i min ungdom, när jag full av, som jag tyckte då, rättmätig indignation över att det endast var vänsterfolk som demonstrerade, käckt äntrade 1:a maj-paraden med en stor blå M-flagga. Det uppskattades inte något vidare, och jag åkte snabbt ut, tämligen handgripligen förvisad till åskadarplats. Flaggan såg jag aldrig mer. De kanske ville ha den som trofé; vad vet jag...

Cyklingen går för övrigt riktigt bra. Bakdelen börjar göra mindre ont (förlamad?) och jag är starkare i benen och har definitivt bättre kondition. För att kunna jämföra vikten före och efter, ställde jag mig på vågen... Huvva, som de säger norröver... Att den inte gick sönder tycker jag är konstigt... Nästan 125 kilo...

Det vore väl f-n om man inte skulle kunna råda bot på det genom att cykla 2 mil om dagen...