Barndomsminne...

Jag kommer ihåg när jag lärde mig cykla. Vi bodde i Linköping då, och jag var jättekär i en tjej på gården. Vi var lika gamla - fem år. Jag hade fått en ny fin lila cykel av mamma och pappa, och jag jobbade hårt för att få till det där med att trampa, styra och titta framåt på en och samma gång. Man är ju kille, så det kan vara lite svårt att göra flera saker samtidigt... Plötsligt, när jag passerade sandlådan där min kärlek (vars namn försvunnit i glömskans dimmor) satt, så fick jag till det - jag cyklade! Jag kommer aldrig glömma hur hon tittade upp och utbrast, på bredaste östgötska, "Titta, Henrik kan cykla!". Det var nog första gången hon verkligen noterade att jag fanns, och jag var så lycklig.

Nu ska jag cykla hem...