Lunchdebatt...

Jag var på lunchdebatt, eller ska jag säga Tomas Widmarks enmansshow, i fredags. Strängnäs tidnings skjutjärnsreporter Tomas Widmark skulle, som jag förstod det, prata kring pressetik och hur man förhåller sig till sin journalistik på ST. Det blev ett intetsägande babbel, mycket raljerande över kommunen och andra, men inte ett ord om de riktigt brännande artiklarna som tidningen publicerat under de senaste månaderna. Alla frågor som började närma sig en tillstymmelse till kritiska hänvisade omedelbart till redaktionschefen, vilket ju Widmark har för vana. Han har ju inget ansvar, han bara skriver, som han sade i telefon till mig när vi diskuterade artiklarna om mig...

Det är inte förrän man läser i tidningen om en verksamhet man känner väl till, som man inser hur mycket spekulationer, lösa rykten och halvsanningar tidningen publicerar. Jag har upplevt samma sak såväl som försvarsanställd som inom skolan och arkeologin.

Widmark var mycket noga med att poängtera att allt som skrivs skall vara Sant, Intressant och Relevant. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att man på tidningen uppfattar det man skriver som sant. Det som är intressant är vad man utelämnar för att ge sken av att den egna bilden är den ENDA sanna. En annan intressant fråga är ju hur långt man är beredd att gå för att sälja tidningar, en fråga jag ställt mig under sommaren när tidningen skrivit om det fruktansvärda som hänt på en skola i kommunen. Man kan ju undra varför rikspressen backar ur (av omtanke om de drabbade?), men ST fortsätter som om man fullständigt struntar i vilka som far illa. Frågorna fanns på mina läppar, men när jag hörde hur han duckade undan för de andra frågorna, insåg jag att det inte var meningsfullt.

Det blev en ganska tråkig tillställning...