Igår var vi på IKEA för att handla bokhyllor till vårt nyrenoverade arbetsrum. IKEA är ju fantastiskt på många sätt, men också tämligen kaotiskt, nervpressande, stökigt, förvirrande och inte minst STORT!!!. Nåväl - vi damp ner vid bokhyllorna ungefär en timme innan stängning, och när vi väl bestämt oss för vad vi ville ha, efter mycken ruelse, var klockan halv åtta. Bestämt stegade vi fram till en ung man vid ett försäljningsbord. Just då, när vi stod i begrepp att inhandla möbler för över 10 000:-, hördes en röst meddela att "vårt betalkortssystem har tyvärr upphört att fungera, så enbart kontant betalning kan göras i kassorna." Ridå...
Nåväl, tänkte vi, det kan säkert den unge mannen hjälpa oss med. Man kanske kan betala på faktura, tänkte vi vidare. Nu visade det sig att enda sättet att få betala senare var att få grejerna sända från Älmhult, till en dryg kostnad och efter två veckor. Fast mellan askan och elden valde vi ändå att göra så, eftersom vi ändå inte kan sätta upp några hyllor innan målarna är klara. Glada i hågen (?) beställde vi våra varor, och beredde oss på att lämna varuhuset, för att leende gå förbi de, vid det här laget, mycket långa köerna till kassorna. Då upphäver den unge mannen sin stämma, och säger att "Jo, de där cd-pelarna Benno ni ville ha... De finns inte i Älmhult. De finns bara här på varuhuset. Så om ni inte vill att jag ska skicka dem till Älmhult, för att sedan skickas till er - givetvis till en extra kostnad - kanske det är bäst om ni hämtar dem på Ta-själv-lagret och betalar i kassan. Det finns en bankomat vid kassorna om ni behöver hämta ut pengar." Jo, tack, det behövde vi. Lätt nedstämda efter detta snöpliga besked gick vi ner mot underjorden - IKEAS inferno - kassorna.
Nu kommer vi till rouletten... Vilken kassa skulle vi välja? Första lagen om köer är ju att man alltid väljer den kö som går trögast. Och, jodå, det gjorde vi. Dessutom stängdes kassan bredvid vår, varpå den kön i enlighet med blixtlåsprincipen införlivades med vår kö. Jag insåg att detta skulle ta tid, och de andra köerna syntes mig gå oändligt mycket fortare, så jag bytte raskt till en annan kö, som var mycket kortare och synbarligen gick fortare.
Köernas andra lag stipulerar att den kö du lämnar kommer att öka hastigheten exponentiellt mot den fart med vilken du lämnar den, och det avstånd du får till den, och i alla händelser gå fortare än den kö du valt istället. Enkelt uttryckt - byt aldrig kö. Den kön vi kom till hade begåvats med ett par som uppenbarligen trodde att de skämtade när de sade att man inte kunde ta betalkort. De var, till vår oförställda irritation, tvungna att hämta ut kontanter. Jag såg klentroget på medan vår gamla kö skenade förbi oss i expressfart...
IKEA-ledningen, mer och mer medveten om att detta inte skulle se så bra ut - en bra bit efter stängning, och irritationen steg - skickade ut arméer av anställda med godisskålar, och brölade ut i högtalarna att alla fick gratis korv som plåster på såren (ett bra sätt att bli av med den korv som i alla fall skulle slängas). Vi som stod i kö kunde väl tycka att dessa anställda kunde ha öppnat de 10 kassor som var stängda istället, men vad visste väl vi... Närapå en timme efter stängning släpptes vi ut från IKEA, fullproppade med korv, tämligen trötta och lite irriterade.
Men fint kommer det att bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar