Det är inte många som vet det, men 2010 är ett skottår. Faktiskt. Åtminstone för mig. Jag har aldrig i hela mitt liv skottat så mycket som i år. Först kom det osannolika mängder i vintras, och nu har det redan kommit mer än de föregående tio vintrarna tillsammans. Man får så bra motion, säger folk, men jag säger bara att om detta är motion, så är motion klart överskottat.
När jag bodde i lägenhet i Täby för många - alltför många - år sedan tog jag mig för att tvätta en dunkudde i bostadsrättsföreningens gemensamma tvättstuga. Det skulle jag inte ha gjort. När jag skulle hämta kudden fanns bara ett sladdrigt fodral kvar. Och fjädrar. Har ni någon som helst aning om hur många fjädrar det får plats i en kudde? Hela maskinen var full av en blandning av fjädrar och smutsvatten, och med bästa vilja i världen skulle jag aldrig ha fått i alla dessa fjädrar i fodralet igen. Jag försökte inte ens. Jag ringde reparatören, och flydde fältet för att slippa få skulden. Nästa gång jag kom ner till tvättstugan satt en lapp ovanför tvättmaskinen. "VEM FAN HAR TVÄTTAT KANARIEFÅGLAR I TVÄTTMASKINEN?" Jag använde aldrig mer tvättstugan. Jag köpte en begagnad tvättmaskin istället.
Som vanligt har jag ätit alldeles för mycket, och kylskåpet är fortfarande alldeles fullt med mat. Men eftersom vi är duktiga, så har vi varit ute och gått en timme för att skaka ner det värsta. Så att vi ska få plats med lite till... Tänk om man kunde skicka överbliven mat till bättre behövande. Gudarna ska veta att jag inte behöver mer i alla fall. Någonsin, känns det som. Men om ett par timmar är man hungrig igen, och kommer att äta för mycket - igen. Vilka välfärdsproblem. Jag borde skämmas. 
Har inte pyntat ett dugg hemma, men ungarna är ju å andra sidan inte hemma, och inte jag heller, så varför bry sig? Här, där jag är, är det alldeles lagom pyntat, köttbullarna är gjorda, sillen och brödet också, och jag tar mig en välförtjänt öl... Eller två...
Ja, jisses så mycket som kan hända på ett halvår... Förväntad ensamhet förbyttes i trivsam tvåsamhet, om än på avstånd. Barnen får mycket tid, och lugnet har infunnit sig på Smedjan. Bara tre i hushållet. Dottern har börjat på gymnasiet, lilla gumman, och sonen går snart ut nian med bra betyg. Det har han fått från sin mamma. Mina betyg var inte mycket att skryta med inte. Men så blev jag rektor också... 
Ibland känner jag mig som Mr Bean...
Sonen och jag var rörande överens om att sommarlovet inte skulle fördrivas framför TV'n/datorn. Ändå verkade dessa ha en nästintill oemotståndlig dragningskraft. Något måste göras. Efter midsommarfirandet på Birka, vilket han tillbringade endera med att fiska eller att klaga över att han aldrig får någon fisk, kom snilleblixten. Han ska på fiskeläger! 
Jag var bara tvungen att gå in på Hr Skalins blogg för att se vad han hade för intressanta sanningar att förtälja det svenska folket. Med ett språkbruk som för tankarna till mellankrigstidens högerextrema idiom, visar han tydligt vad Sverigedemokraterna verkligen står för. Tittar man sedan på kommentarerna så ser man vilka individer de drar till sig, och vad de har för åsikter. Inte långt från Furugårds och Lindholms sätt att formulera sina doktriner. Ett utmärkt inlägg i debatten finns här. För er som inte läst Camus "Pesten" - gör det...
10 mil blev det idag - sista loppet innan Vättern. Nu måste jag visualisera att jag gör dagens 10 mil två gånger till... Direkt... Låt höra hur mina olika kroppsdelar uppfattar saken. Vi börjar med fötterna:
Illonet jobbar en hel del just nu, och sover på Birka. Det blir ju lite ensamt i längden, så jag gjorde en kupp. I onsdags köpte jag en (till) båt. Skruttig som rackarn, men med en helt OK motor, som startade på första rycket fast den stått i ett garage i fyra år. Illonet visste förstås ingenting. Så i natt, när jag hade släppt av dottern vid tåget och sovit ett par timmar, tog jag vår nya båt ut till Birka (40 minuter - duktig båt :-). Illonet trodde inte sina ögon när jag klev in på hennes rum klockan fyra på morgonen. Ännu mindre att jag köpt en båt bara för att kunna komma ut till henne lite oftare. Det höll på att bli väldigt fel, eftersom Illonet bytt rum sedan jag sist var där... Som tur var sov ingen i hennes gamla rum, och det var låst. Annars hade någon blivit väldigt förvånad över att få en 115 kilos sängkamrat plötsligt...
Sitter på konferens på Solbacka. Det var här som Jan Guillou upplevde det han skrev om i "Ondskan". Det känns nästan som om det kryper lite inpå skinnet. Tänk om det var på mitt rum som han blev misshandlad... Tänk om jag har kissat på samma pissoir som han... 
Respekt - det är när en elev tar ur ena hörsnäckan ur örat när man möts på skolgården - bara sådär :-)
Just nu känns det som om hela mitt liv ligger osynkat med tiden. Det är som om jag ligger lite, lite efter hela tiden - och inte riktigt hinner ifatt hur jag än försöker. I vissa saker ligger jag bara lite efter - fem minuter för sen till alla möten, läser mailen en dag efter att saker skulle vara gjorda - medan andra är hopplöst sena. Tomatplantorna skulle varit i jorden nu, men växthuset är inte klart. Trogna bloggläsare kommer säkert ihåg stackars Elida som kom ur vattnet en bra bit efter att isen lagt sig. 
Så har man ont i baken igen. 7 mil i kanonväder - lite blåsigt bara. Slog följe med ett par bröder i 60-årsåldern - skulle väl inte vara något problem, tyckte jag. Jo, pyttsan... De hade cyklat några år de där bröderna, visade det sig. Inte lätt att hänga på där inte. Det hade kanske varit lättare om jag inte fortfarande kört på vintersulorna. Sista milen orkade jag inte längre. "Du kanske borde byta däck" sa de, lite lätt medlidsamt, när jag kom i mål. Jag tror att de tyckte jag var rätt duktig ändå. 
...avverkat idag. Hemifrån via Stallarholmen, Mariefred, Åker och hem igen. Jag var helt slut redan i Mariefred, men hämtade mig mot Åker. Sedan var det rena barnleken hem (lögn...). På lördag bär det av mot Märsta för ett 70-km-lopp. 
Brukar det inte vara tvärtom? Brukar det inte vara polisen som spränger knarkligor?
Hörde igår att 18 avgångar till Göteborg var inställda under dagen. 18... Hur många går det egentligen? Normalt sett alltså. Just nu verkar det som om ingenting fungerar, och SJ tar inte in ersättningsbussar heller. Det finns inga, säger de. Men på Ekman Buss står mängder med bussar stilla och väntar på att hämta hem fjällresenärer... 
När vi tittade ut genom köksfönstret igår så stod det en liten älgkalv utanför. Han stod och mumsade på våra äppelträd. Vi hade inte hjärta att störa honom. Längre bort stod mamma älg och smaskade på en buske, och vid vedboden stod ännu en liten älgkalv. Ja, så små var dom ju inte förstås... 
I morse när illonet skulle gå ut stod det två gigantiska älgar utanför dörren. De tittade lite undrande på henne och skred sedan majestätiskt iväg mot garaget. De var mycket duktiga och höll sig på de skottade gångarna.
Varför skaffade vi ett hem med 100 meter uppfart? Varför har jag inte satt på snöbladet på min traktor? Varför är det så tråkigt att skotta? Varför äger jag ingen (hel) snöslunga? 
I morse väcktes jag av min älskade hustru. "Det rinner in vatten från badrumstaket" sade hon. Jag kan tänka mig ett stort antal sätt som jag hellre hade blivit väckt av henne på. Eftersom jag vet att det beror på att det står vatten på taket eftersom stupröret isat igen, skyndade jag mig upp på taket för att få bort is och vattensörjan däruppe. Dessvärre visade det sig att isen inte var fullt så tjock som jag trodde, så slog jag naturligtvis ett hål i takplåten... Någon som tror att vatteninströmningen blev mindre av det? Nåväl - på med silikon, och hoppas att det håller tills plåtslagaren kan komma, och elektrikern som måste lägga en värmekabel där uppe. 
Igår när vi kom ut för att mata hönsen fann vi till vår förvåning att en dräktig rådjurshind i hönsgården. Hon verkade väldigt medtagen, så vi fixade lite hösilage till henne. När vi kom hem var hon borta...
"Åh", tänkte jag i morse när jag pulsade fram genom ytterligare en decimeter av det vita fluffet som fallit under natten, "Vilken tur att vi får lite snö så här lagom till sportlovet. Precis vad vi behövde" tänkte jag vidare. Och jag behöver lite motion, och snöskottning är perfekt (för min fru...). Jag har faktiskt varit ganska långt bort från snöskyffeln i år. Men det lär jag få ta igen i helgen som det ser ut.
Skulle hämta barnen idag på stationen i Södertälje. När jag åkte hemifrån skulle tåget (ordinarie ankomst 19.18) komma in 19.38. När jag kom fram var det försenat till 20.15. Och det var det ganska länge... (se bild och titta på klockan...). Ett par minuter efter detta försvann tåget helt från alla tavlor, och sedan befann det sig plötsligt på perrongen... Över en timme försenat.
Vi avstod från nyårsraketer i år - av miljöskäl samt av hänsyn till de stackars djur som far illa av smällarna - inte minst hundarna hos våra grannar. Dessa fantastiska grannar bjöd för övrigt på en helt underbar älgstek. Det är man inte bortskämd med, minsann. Vi hade väldigt kul, och firade in det nya året med att skicka upp tio thailändska lyktor. 
