10 mil blev det idag - sista loppet innan Vättern. Nu måste jag visualisera att jag gör dagens 10 mil två gånger till... Direkt... Låt höra hur mina olika kroppsdelar uppfattar saken. Vi börjar med fötterna:"Ja, vi domnade bort lite efter ett par mil, men det gick över. De nya skorna var bra, så vi är nöjda. Vi fixar några mil till."
Benen:
"Lite stelt i början, men efter någon mil var vi varma och fina. Sedan var det bara att köra på. Knäna gnällde lite mot slutet, men det är ju bara på med lite olja, så går det nog fint. Kör på bara!"
Underlivet:
"Den som kom på Vätternrundan borde genomgå en psykiatrisk undersökning. Du är f-n i mig inte klok som ens tänker tanken att jag ska befinna mig i sittande läge på fröken Sadel i femton timmar! Dessutom tycker jag att hon är väldigt hård mot mig. Hård och okänslig. Om du ändå genomför det här, så säger jag upp mig. Och du vet vad det innebär för ditt sexliv... Tänk på den, du!"
Jaha, lite blandade upplevelser där, alltså... Den som lever får se. 15 mil i veckan nu, så är jag uppe i hundra mil. Det blir nog bra. Om inte något säger upp sig.
Då blir inte Illonet glad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar