Jag kan se rubrikerna i lokalpressen...
torsdag 10 juni 2010
Niornas lunch...
Jag hade planerat det så bra medan jag satt där och åt. Jag spånade på mitt tal till niorna, och tänkte att jag skulle krydda det lite. Först skulle jag snubbla i trappan upp till scenen, sedan slå huvudet i mikrofonen, tappa manuset, böja mig ner och slå huvudet i micken igen på vägen ner... och så vidare... När det var min tur skred jag till verket. Det gick jättebra, och eleverna - åtminstone de flesta - tyckte att det var kul. Det jag inte riktigt hade räknat med var att flera i personalen trodde att jag fick en stroke när jag snubblade i trappan... När jag sedan förvirrat började slå huvudet i mikrofonen och tappa manuset så var saken klar - jag måste livräddas. Som tur var sade jag något som, enligt vår skolsyster, lät "någotsånär klart", så hon förstod att jag inte hade drabbats av stroke. Livräddningsaktionen avbröts innan den hade börjat. Jag märkte naturligtvis ingenting, men fick efteråt höra att flera i personalen nästan fått hjärtinfarkt av skräck. Det hade ju varit snyggt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Önskar jag varit där
SvaraRaderaHa ha ja det hade jag oxå velat se :-) Du är ju helt suverän, tur att det bara var på skoj!!! Hoppas jag får dig som chef till hösten!!! Men är otroligt glad och tacksam över tiden som varit Kram Praktikanten
SvaraRaderaSå där vågad vågade inte jag vara, försökte mig på ett helt vanligt rektorstal. Men somliga kanske trodde att jag också fått en stroke med tanke på hur vimsig jag var ;)
SvaraRaderaHahahahaha, attans att man inte vare sig personal eller elev! :-)
SvaraRadera