Apropå inte kunna skriva på tangentbordet...

Jag kommer ihåg den gamla goda tiden då vi fick laptops till KA. Vi hade en kapten som sekreterare vid mötena på Ubåtsskyddskompaniet på Mälsten. Han var inte vidare bra på skrivmaskin (eller något annat heller faktiskt), men envisades med att göra sådant han inte riktigt klarade av. Nu skulle han utnyttja den nya tekniken, och använda datorn live vid våra möten. Han satt längst bak i rummet, och det enda man hörde var enstaka knackningar på tangentbordet avbrutet av ett "bipp" (från datorn när han gjorde fel) och "Fan!" (från honom).

Knack knack bipp fan knack bipp fan knack knack bipp fan... Det blev inga långa protokoll.

Vi andra hade väldigt roligt...

Hjälop...

Jag hart ett problöem. Mina foingrar äör för stora flör tangentrbordety. Jag mpåste banta...

Marsvinspojke...

Nu har våra fyra marsvinstjejer fått sällskap. En marsvinskille är inlånad för att vi ska få lite marsvinsbebisar vad det lider. Tjejerna blev överlyckliga. Särskilt Morr som inte ville lämna honom ifred en sekund.

Jag gissar att han tror att han hamnat i himlen...

Blir du lönsam lille vän...?

En av våra lokala friskolor har gjort en offensiv med annonser i tidningen för att locka till sig elever. Inget fel i det - tvärtom. Det är vi i kommunal skola dåliga på och måste förbättra. Det som förvånar är väl att samma skola inför detta läsår sade nej till en elev från min förra skola med argumentet att det var fullt. Men det var ju efter att de fått veta att det skulle behövas extra resurser för att ta hand om eleven...

Ska friskolor kunna säga nej till elever? Är det lika villkor? Eller borde de, precis som kommunala skolor, vara tvungna att ta emot elever inom sitt upptagningsområde? Ska friskolor få gå med vinst?

Jag bara undrar...

Vem bestämmer...?

Vem är det som bestämmer i vår lilla kommun egentligen? Politikerna? Tjänstemännen? Tidningen? Eller är det gatans parlament som härskar?

För att komma tillrätta med en minst sagt usel ekonomi har tjänstemännen lämnat ett antal förslag till nedskärningar och besparingar. Ett av dessa gällde skolskjutsarna, vilket naturligtvis inte gillades av alla föräldrar. Beslutet klubbades i våras, och terminen startades med nya skolskjutsregler. Nu blev opinionen så stark, framför allt från föräldrar med barn i friskolorna, att de beslutande politikerna inte klarar av att stå för sina beslut. Nu ska vi "backa bandet" som sittande ordförande i Barn- och utbildningsnämnden sade. Enligt henne var besparingen "marginell", dvs 350 000:- på ett halvår. Samtidigt sitter skolorna i kommunen med inköps- och anställningsstopp, och eleverna kan inte ens förses med linjaler, än mindre hela böcker. Hur man kan kalla en besparing på 700 000:-/år för marginell i det läget är en gåta. Det innebär två heltidsanställda som nu måste bort istället.

Jag betvivlar att de två kommer att kalla besparingen marginell...

Saknar ni mig...?

Det gör jag. Mitt huvud är tomt. Tomt som ett urblåst ägg. Utan skal - så tomt är det... När det gäller bloggande i alla fall. Annars har jag hur mycket idéer som helst. På jobbet alltså. Konstigt. Det är som om min hjärna inte kan göra mer än en sak i taget...

Jag måste vara man...

Äntligen...

Äntligen är jag klar med mitt PM till rektorsutbildningen. ÄNTLIGEN!!! Jag har haft sån ångest för detta, och nu är jag klar
:-). En av böckerna hette "Positiv ångest"... Bara så ni förstår hur bottenlöst det kändes... Hur kan man bara döpa en bok till det? Och förvänta sig att någon ska läsa den?

Jag är så duktig...

Tid...

Jag har ju inte alls tid att blogga...

Egentligen...

Lunchdebatt...

Jag var på lunchdebatt, eller ska jag säga Tomas Widmarks enmansshow, i fredags. Strängnäs tidnings skjutjärnsreporter Tomas Widmark skulle, som jag förstod det, prata kring pressetik och hur man förhåller sig till sin journalistik på ST. Det blev ett intetsägande babbel, mycket raljerande över kommunen och andra, men inte ett ord om de riktigt brännande artiklarna som tidningen publicerat under de senaste månaderna. Alla frågor som började närma sig en tillstymmelse till kritiska hänvisade omedelbart till redaktionschefen, vilket ju Widmark har för vana. Han har ju inget ansvar, han bara skriver, som han sade i telefon till mig när vi diskuterade artiklarna om mig...

Det är inte förrän man läser i tidningen om en verksamhet man känner väl till, som man inser hur mycket spekulationer, lösa rykten och halvsanningar tidningen publicerar. Jag har upplevt samma sak såväl som försvarsanställd som inom skolan och arkeologin.

Widmark var mycket noga med att poängtera att allt som skrivs skall vara Sant, Intressant och Relevant. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att man på tidningen uppfattar det man skriver som sant. Det som är intressant är vad man utelämnar för att ge sken av att den egna bilden är den ENDA sanna. En annan intressant fråga är ju hur långt man är beredd att gå för att sälja tidningar, en fråga jag ställt mig under sommaren när tidningen skrivit om det fruktansvärda som hänt på en skola i kommunen. Man kan ju undra varför rikspressen backar ur (av omtanke om de drabbade?), men ST fortsätter som om man fullständigt struntar i vilka som far illa. Frågorna fanns på mina läppar, men när jag hörde hur han duckade undan för de andra frågorna, insåg jag att det inte var meningsfullt.

Det blev en ganska tråkig tillställning...

Glitterfest 2...

VILKEN FEST DET BLEV!!! Tack alla fantastiska människor som kom och firade illonet och A med oss, och tack Stig Boogie Band som spelade outtröttligt i tre timmar, tack Stephan - vår fantastiske DJ, och tack till er som hjälpte till före, under och efter festen. Ett minne för livet!

Och idag var det städning. Men det var det värt...

Glitterfest...

I morgon är det glitterfest på Vallen. Hoppas verkligen illonet kommer tycka om det. Och A. Och alla gäster....

Roligt... :-)

Kramar...

Jag kommer gående på skolgården, och plötsligt hör jag några glada skrik. "Rektorn, rektorn!! Hej, rektorn!!!", och ser ett gäng ungar i tvåan som kommer springande emot mig. Så får jag världens kramar, och sedan springer de iväg igen, förtjust fnittrande.

Energitankning... :-)

Och hur går det med spisen då...?

Ja, det undrar vi med... Inte ett ljud från reparatörerna.

Hämtmat är gott, säger barnen...

Hårsnoddar...

...kan användas på de mest varierade sätt. Rapporter från riket visar att våra älskade fjortisar har hittat ytterligare ett användningsområde för dessa färgglada små tingestar. De sätts på benen... Ja, på benen. Någon måste ha missuppfattat deras egentliga användningsområde, med påföljd att våra småttingar numera springer omkring med ben som ser ut som en kassler. Vi i familjen hoppas att detta mode blir ytterst kortvarigt.

Men det hoppades vi ju med visa-kalsongmodet också...

Konstigt...

När vi tankade i Södertälje, såg jag att killen i kassan hette Bacchus. Men han var jättetjurig och verkade inte alls ha kul, fastän han hette Bacchus. Konstigt...

Han kanske var bakis...

Friskt kopplat, hälften brunnet...

Glada i hågen kopplade vi in vår nya fina spis härom kvällen. Inte visste vi att elektrikern för 10 år sedan tagit bort en kabel i väggdosan... 400V rakt in i en 230V-spis... Poff bara... 2 säkringar och ett kretskort. Elektriker hit och kollar, kopplar om, och sedan ringa reparatör. Pinsamt, pinsamt... Självklart hade de inte något kretskort, så de måste tillbaka när det kommit. Vad deras arbetstid och resa från Stockholm kostar vill jag inte ens tänka på...

Men vi kan i alla fall använda ugnarna...

Spis...

På onsdag kommer vår nya spis. Äntligen. Och den är sååååå snygg! Svart. Mässingsdetaljer. Induktion...

Äger...

Hemma...

Idag kom dottern hem efter att ha varit borta i fyra veckor. Underbart! Och illonet kommer hem efter att ha jobbat i tre dar. Underbart igen! Bara bra idag :-)

IKEA-bingo...

Under den muntra tillställningen på IKEA kom jag på en rolig lek. Alla som varit på IKEA's Tag-själv-lager kommer att förstå hur genialt detta är. Om ni är ett äkta par kan det dock vara på sin plats med en varning. Prova först om förhållandet håller för ett normalt IKEA-bygge innan ni provar detta...

Tag först två skålar. Vill ni vara hard-core skall det naturligtvis vara IKEA-skålar, som exempelvis vispskålen Idelig. I dessa lägger ni ett antal lappar med nummer från 1-75, tillverkade av papperet Måla, och sedan är det bara att börja. Ni tar en lapp från skål nr 1. Numret representerar den hylla ni ska gå till i självplocken, t ex hylla 45. Därefter tar ni en lapp ur skål 2, vilken visar vilket fack ni ska gå till. Lägg ner ett exemplar av det som finns i facket i er vagn. Om det är väldigt stort - tillkalla hjälp. Upprepa detta 5 gånger. Gå till kassan och betala. Åk hem. Väl hemma skall ni bygga något vackert och funktionellt av det ni har köpt.

Detta kan även utföras som en femkamp, där man efteråt får bedöma varandras alster. Som pris kan man ju exempelvis dela ut de alster som förlorade.

Kan även efter modifiering användas som webb-variant, exempelvis på Pricerunner.

Have fun shopping...

IKEA-roulette...

Igår var vi på IKEA för att handla bokhyllor till vårt nyrenoverade arbetsrum. IKEA är ju fantastiskt på många sätt, men också tämligen kaotiskt, nervpressande, stökigt, förvirrande och inte minst STORT!!!. Nåväl - vi damp ner vid bokhyllorna ungefär en timme innan stängning, och när vi väl bestämt oss för vad vi ville ha, efter mycken ruelse, var klockan halv åtta. Bestämt stegade vi fram till en ung man vid ett försäljningsbord.

Just då, när vi stod i begrepp att inhandla möbler för över 10 000:-, hördes en röst meddela att "vårt betalkortssystem har tyvärr upphört att fungera, så enbart kontant betalning kan göras i kassorna." Ridå...

Nåväl, tänkte vi, det kan säkert den unge mannen hjälpa oss med. Man kanske kan betala på faktura, tänkte vi vidare. Nu visade det sig att enda sättet att få betala senare var att få grejerna sända från Älmhult, till en dryg kostnad och efter två veckor. Fast mellan askan och elden valde vi ändå att göra så, eftersom vi ändå inte kan sätta upp några hyllor innan målarna är klara. Glada i hågen (?) beställde vi våra varor, och beredde oss på att lämna varuhuset, för att leende gå förbi de, vid det här laget, mycket långa köerna till kassorna. Då upphäver den unge mannen sin stämma, och säger att "Jo, de där cd-pelarna Benno ni ville ha... De finns inte i Älmhult. De finns bara här på varuhuset. Så om ni inte vill att jag ska skicka dem till Älmhult, för att sedan skickas till er - givetvis till en extra kostnad - kanske det är bäst om ni hämtar dem på Ta-själv-lagret och betalar i kassan. Det finns en bankomat vid kassorna om ni behöver hämta ut pengar." Jo, tack, det behövde vi. Lätt nedstämda efter detta snöpliga besked gick vi ner mot underjorden - IKEAS inferno - kassorna.

Nu kommer vi till rouletten... Vilken kassa skulle vi välja? Första lagen om köer är ju att man alltid väljer den kö som går trögast. Och, jodå, det gjorde vi. Dessutom stängdes kassan bredvid vår, varpå den kön i enlighet med blixtlåsprincipen införlivades med vår kö. Jag insåg att detta skulle ta tid, och de andra köerna syntes mig gå oändligt mycket fortare, så jag bytte raskt till en annan kö, som var mycket kortare och synbarligen gick fortare.

Köernas andra lag stipulerar att den kö du lämnar kommer att öka hastigheten exponentiellt mot den fart med vilken du lämnar den, och det avstånd du får till den, och i alla händelser gå fortare än den kö du valt istället. Enkelt uttryckt - byt aldrig kö. Den kön vi kom till hade begåvats med ett par som uppenbarligen trodde att de skämtade när de sade att man inte kunde ta betalkort. De var, till vår oförställda irritation, tvungna att hämta ut kontanter. Jag såg klentroget på medan vår gamla kö skenade förbi oss i expressfart...

IKEA-ledningen, mer och mer medveten om att detta inte skulle se så bra ut - en bra bit efter stängning, och irritationen steg - skickade ut arméer av anställda med godisskålar, och brölade ut i högtalarna att alla fick gratis korv som plåster på såren (ett bra sätt att bli av med den korv som i alla fall skulle slängas). Vi som stod i kö kunde väl tycka att dessa anställda kunde ha öppnat de 10 kassor som var stängda istället, men vad visste väl vi... Närapå en timme efter stängning släpptes vi ut från IKEA, fullproppade med korv, tämligen trötta och lite irriterade.

Men fint kommer det att bli...

Snickarglädje...

DET KOMMER BLI SÅ FINT!!! Och jag och illonet får äntligen ett gemensamt hem, där vi tillsammans bestämt hur det ska se ut. Köket snart klart, och arbetsrummet/biblioteket likaså.

När jag ser vad M från Wretströms bygg hunnit med under dagen, och de senaste veckorna, i vårt hem, bubblar det av glädje i magen.

Det kallar jag snickarglädje...

Läsare igen...

Tolka mig inte som att jag stör mig på att läsarna blir färre - det gör jag inte. De som betyder något läser ju :-). Och jag ska öka frekvensen lite.

Läsare...

Enligt bloggtoppen har jag tappat läsare. Förmodligen har hypen efter Tomas Widmarks banbrytande journalistik gått över, och folk har insett att jag inte tänker blogga om sprit, fylla och förnedring hur mycket de än läser. Inte för att jag gjort det tidigare heller, men enligt tidningen så...

Jag gillar er som fortfarande läser :-)...

Börja jobba...

Idag blev det allvar. Jobbet på nya skolan börjar på riktigt. I morgon kommer lärarna, och nästa vecka eleverna. Riktigt kul :-). Vi ska se till att det blir en riktigt, riktigt bra termin, och ett bra läsår.

Trots allmän kris verkar det som om vi kommer klara oss hyggligt. Vi får lite fler elever än vi trodde, och i dessa tider med elevpeng och konkurrens är det ju bokstavligt talat guld värt. Men riktigt bra är det ju inte... Vi ser fram emot ett par riktigt kärva år.

Och jag blir riktigt trött på politiker som väljer att föra sakpolitik på insändarsidorna, och använder skolorna som slagträ i sin argumentation. Och det handlar alltid om att friskolor är det allena saliggörande för att skolorna ska bli bättre. Men eftersom vederbörandes partikamrat, vid den tidpunkten i en synnerligen uppsatt position, ställde sig upp på ett möte om skolorna i kommunen, och sade att "friskolor är bra, för då slipper man rötäggen", kan man ju näppeligen bli förvånad.

Bevare oss för sådana rötägg...

Rensning 2...

Och så var jag hos mamma (eller L för att vara exakt) för att hjälpa till med städning och lite renovering/pyssel. Vi, dvs A, V, T och jag fixade en vindskiva, målade lite plåt, rensade mammas kläder och pratade en del. Trots allt en bra dag. Många minnen... :-)

Rensning 1...

Nu har vi rensat så att snickarna ska kunna komma in i vårt hittills näst intill oforcerbara arbetsrum. Jag har lärt mig att:

-vi har ungefär ett ton böcker (på riktigt...)

-det faktiskt fanns ett golv under all bråte bestående av böcker, vikingadelar, kartonger med memorabilia som ingen av oss kommer ihåg, datorkomponenter, damm och skräp

-jag har ryggmuskler...

-rummet var mycket större än jag trodde (eller kom ihåg)

-vi borde rensa oftare...

Men det kommer bli så fint när det blir klart...

Men hallå...

Ska det vara så här? Fint väder när man börjar jobba? Va? Tur att det bara är två dagars jobb denna vecka.

Resten av veckan ska jag vara inne och rensa arbetsrummet så att snickaren kommer åt att jobba. Och ja, det kommer att ta hela veckan... Sk-t också... Jag vill fiska!!!

HURRA!!!

Idag fyller illonet år!! Ett superdundrande HURRA för den mest underbara kvinnan i universum!

Segling...

Åter hemma efter en fantastisk veckas segling med Regin. Åland - Arholma - Rödlöga - Stora Kunnören - Grinda - Norra Stavsudda - Sandhamn. Under nattseglingen från Arholma till Rödlöga blev vi nästan påkörda av en Finlandsfärja, Viking Amorella, men klarade oss med 200 meters marginal :-). Man kunde nästan höra kapten svära på finska uppe på kommandobryggan. Ett par dagar senare, i den trängsta passagen i Furusundsleden, mötte vi henne igen. Jag anar att vi inte är den mest populära vikingabåten i Viking Line-kretsar. Ingen idé att be om sponsring där, förmodligen...

Och i morgon ska det jobbas...

Jipeee!

Snart kommer illonet hem :-)

Blocketannonser...

Ny favoritsida - Best of Blocket. Helt underbar! Riktigt sköna blocketannonser hittar ni här och här... Köpa motorbåt kanske...? :-)

Dilemma...

Om det man dricker medan man klipper gräset tar slut innan gräsmattan gör det - är då burken för liten eller gräsmattan för stor? 

Jag gick i alla fall in och hämtade en till. Den räckte...

Alzheimers light...

I morse var jag tvungen att gå in i badrummet och känna på tandborsten för att veta om jag hade borstat tänderna...

Är jag senil, eller behöver jag ännu mer semester...?

Igelkotten Mats P...

Vännen Stephan har hittat en liten igelkott hemma hos sig, och när jag läste det kom jag ihåg Mats P.

När jag jobbade som arkeolog i Örebro hittade vi en påkörd igelkott som vi lämnade in till djursjukhuset där. Efter ett par dagar ringde de och sade att vi kunde hämta ut honom. 450:- för vård av igelkott... Undrar hur de hade gjort om vi inte hämtat ut honom - ringt hans mamma? Nåväl - vi hämtade ut honom, och döpte honom till Mats P Malmer efter en professor i arkeologi. Mats blev matad med kattmat, och blev snabbt stark och frisk. Så frisk faktiskt att han en dag hade brutit sig ut ur inhägnaden och var borta. Hoppas det gick bra för Mats P, och att han fick många glada ungar att berätta om sina äventyr för.

Och så bet han mig i tummen en gång...

Vikingatider...

Regnet piskar mot fönstret, och jag tänker på mitt stackars illon som måste stå ute på Birka och guida. Hoppas hon får lite rast och gå in och värma sig. 

Vikingafestivalen var en succé - igen. Mängder av besökare, och alla verkade nöjda och glada. Full fart var det, och lite sömn blev det - särskilt på fredagsnatten vill jag minnas. Det är helt otroligt att allt detta kan hända i lilla Stallarholmen. Jag tror att det bara är Foteviken som slår oss i storlek nu, dvs i Sverige. 

Sedan var det bara att packa upp och packa igen för Birkas stora marknad. En fantastisk plats, Birka. Historiens vingslag vart man än går, och det är hjärtknipande vackert. Inte så konstigt att man ville bo där (även om det inte fanns någon skog under Birka-perioden. Allt användes till hus- och båtbygge). Om ni har möjlighet bör ni ta er ut dit och få er lite kultur till livs. 

Marknaden var lyckad, kvinnorna vackra (särskilt illonet, förstås), maten god, drycken smaklig och stark, lekarna många (och smärtsamma) och vädret bra. Ja, förutom natten mellan onsdag och torsdag, förstås. 15 m/s och regnet vräkte ner... Tack, Fredrik för lånet av ditt utmärkta tält. 

Men jag fick fårbajs på min kudde...

Underbar dag...

Idag hade vi en helt fantastisk dag, illonet och jag. Vi hämtade vår nya familjemedlem i Stockholm - Ellida. Vädret, kvinnan och båten var vacker, och jag hoppas vi får många fler sådana här dagar i sommar, och somrarna som kommer. 

Medge att hon är vacker, Ellida...

Ny dator...

Så har man blivit Macanvändare igen då... Känns bra :-)

Kebabrulle...

Idag höll jag på att bli dödad av en kebabrulle...

Skolkris...

Läs vännen Stephans inlägg angående skolan. Finns inte mycket mer att tillägga... Möjligen att det saknas rakryggade beslut angående besparingsmöjligheter, vilket direkt slår mot personaltätheten på våra skolor. Det skulle kunna tas beslut som innebär att vi INTE behöver spara på personalkostnader.

Men nästa år är det val...

Urrrk...

Jag svalde en fågel idag. Åtminstone kändes det som om jag gjorde det. Det var förmodligen bara en fluga, men när den flyger in i munnen i 30 km/h, eller rättare sagt, när den hade oturen att befinna sig precis på den plats där min mun valde att passera i 30 km/h, och träffar kräkreflexpunkten i halsen i sagda hastighet - då känns det som om man sväljer en hel gråsparv.

Ändå är jag fortfarande hungrig...

Äntligen...

Sonen A kommer idag, för att vara här ända till i mitten av juli. Äntligen får jag rå om båda mina underbara ungar tillsammans i flera veckor :-)

Survival strategies...

New York Times har bett sina läsare att skriva in om sina bästa överlevnadsstrategier i dessa kristider. Vissa är riktigt bra och tänkvärda, som han som rakade huvudet för att spara in på schampoo och frisörbesök, eller han som läste 1800-talspoesi för att påminna sig om tider då folk hade färre saker.
Det finns andra också, som han som skrev att han och hans flickvän faktiskt börjat prata med varandra - ”Prata bara. Du kommer bli förvånad över hur underhållande dina nära och kära är”. Eller hon som skulle sluta köpa dyra gratulationskort...

Här kommer fler pärlor.

Don't have more kids than than you can afford. (Lite sent för vissa kanske...)

I married a man whose house is already all paid for. (Bravo - också en överlevnadsteknik...)

Wash your own car! (Det kommer verkligen att spara pengar...)

Keep an extra $200 in your checking account but don't include it on your checkbook. Works wonders. (Jag trodde grejen var att de flesta inte hade några pengar alls, eller lite. Dåligt råd...)

Ban butter. Use olive oil for everything! Great for full body + face skin moisturising and baking soda for toothpaste is a healthier option. (Han hade nog hittat in på fel sida - skönhetstipsen tillhör nog inte överlevnadsstrategier - om man inte heter Paris Hilton eller så, förstås...)

I'm doing exactly what I've always done: living within my means. Not a problem. No lifestyle change. Libraries are still free. (Messerschmitt...)

Läs mer på NYT

Skolavslutning...

Blandade känslor, minst sagt. Mycket talar för att eleverna, trots att det varit kaos i och med skolans nedläggning - förlåt, flytt ska det visst vara... - har uppnått fantastiska resultat. Men avslutningen - vilken rysare.

Mod för mig är när man vågar göra något som man egentligen inte vågar. När man spränger gränserna för det man tror är den egna förmågan. Två saker kommer aldrig att lämna mig, och stod för det mest fantastiska mod man kan tänka sig.

Det var två tjejer i åttan. Först var det E som, trots att hon skakade så hon höll på att falla ihop och var tvungen att börja om minst tre gånger, framförde en rysarversion av Halleluja (R. Wainwright). Det var mod. Sedan kom K... Hon hade skrivit en dikt som hon ville läsa upp. K har inte haft det lätt, men är en helt fantastisk tjej - ett maskrosbarn. Hon grät så hon skakade, men kunde, efter att ha hämtat andan en minut, framföra hela sin dikt. Det var också mod. Dikten, som beskrev hur hon kommit till vår skola för fyra år sedan, hur hon hade hittat trygghet och kärlek från vuxna - särskilt sin mentor - och nu var nervös för framtiden på sin nya skola, och för hur livet skulle gestalta sig, fick allas ögon att tåras (ja, även mina). Det var otroligt starkt.

Detta är belöningen. Det är detta man arbetar för. När ungdomar växer och gör saker de aldrig skulle ha vågat om vi inte funnits där för att vägleda. Pedagog betyder ju just det - att leda barn.

Så, när allt känns jobbigt och trist, när ekonomin bankar en i huvudet, när administrationen ter sig övermäktig, när man är ensam som rektor inför föräldrar, politiker, andra tjänstemän, så kan det vara bra att påminna sig om hur fantastiskt det här jobbet egentligen är.

Och så fick jag en ros av K och N idag... Fantastiska grabbar!

Barndomsminne...

Jag kommer ihåg när jag lärde mig cykla. Vi bodde i Linköping då, och jag var jättekär i en tjej på gården. Vi var lika gamla - fem år. Jag hade fått en ny fin lila cykel av mamma och pappa, och jag jobbade hårt för att få till det där med att trampa, styra och titta framåt på en och samma gång. Man är ju kille, så det kan vara lite svårt att göra flera saker samtidigt... Plötsligt, när jag passerade sandlådan där min kärlek (vars namn försvunnit i glömskans dimmor) satt, så fick jag till det - jag cyklade! Jag kommer aldrig glömma hur hon tittade upp och utbrast, på bredaste östgötska, "Titta, Henrik kan cykla!". Det var nog första gången hon verkligen noterade att jag fanns, och jag var så lycklig.

Nu ska jag cykla hem...

Dröm...

Inatt hade jag en riktigt sjuk dröm. Jag drömde att jag hade råkat ut för en olycka och att jag låg helt sönder på ett operationsbord eller något, och kunde se in i mig själv - alla lager av muskler, hud och fett. Och det enda jag kunde tänka när doktorn kom för att laga mig var:

"Undrar om man kan passa på att fettsuga sig..."

Drömtydning, någon...?

EU-valet...

Piratpartiet 7% - hehe. Nu fick de något att tänka på, de stora. Eller rättare sagt - inte längre så stora. Kanske de börjar reflektera över hur det går när man börjar inkräkta alltför mycket på människors integritet. Jag är absolut inte för fildelning, men vad gäller den frågan tycker jag nog att det borde finnas andra lösningar än att jaga och straffa. Däremot sätter jag integritetsfrågan högt. Det borde de också göra - de som är satta att förvalta och utveckla vårt samhälle. Man gör det inte genom att trycka tillbaka utveckling.

Stora blev ju också Sverigedemokraterna. Inte så stora att de fick mandat i EU-parlamentet, men tillräckligt för att skrämma mig i alla fall. Vad blir detta i nästa års riksdagsval, tro? Man noterar ju också med viss förskräckelse att deras antal verkar vara störst i våra södra landsdelar. Och där har man sin son... Hoppas att han får sig till livs värderingar som innebär att alla människor har lika värde. Det finns tyvärr saker som tyder på motsatsen...

Det som finns i säck kommer ju i påse...

Hmmm...

Är man väldigt tjock om man väljer att gå in på handikapptoaletten därför att den andra är för trång? Det här gäller naturligtvis inte mig, men jag bara undrar...

Det regnar på mig...

...och jag ska sätta upp ett partytält. Livet är inte rättvist. Inte ett dugg. Varför kan det inte regna nere i Afrika istället. De behöver ju vatten... Utom under regnperioden, förstås... Då vill de kanske dela med sig, de också... Jaja, bara en tanke...

Tillbaka till partytältet...

Skadegörelse...

För några veckor sedan hade vi skadegörelse på skolan. Ett antal sittbänkar till ett värde av 20 000 kronor blev utvräkta från andra våningen, och naturligtvis totaldemolerade. Skadegörelsen är illa nog, men betänk vad som hade hänt om någon råkat kliva ut under en nedfallande bänk. Tanken förskräcker.

Polisanmälan gjordes naturligtvis, vittnen fanns men ville inte bli offentliga, och vi hade namn på ett antal individer, vilka vi också delgav polisen. Härom veckan kom beskedet. Ärendet nedlagt - förutsättning att styrka skälig misstanke föreligger ej...

Vad är det som händer här, egentligen? Vad som borde ha stått är naturligtvis att polisen inte längre har resurser att lägga på mindre brott som skadegörelse, klotter mm. Jag har all respekt för polisen och deras arbete - de är helt fantastiskt kunniga och engagerade - men hur i all världen ska de kunna göra ett fullgott arbete när resurserna saknas? Det spelar ju ingen som helst roll hur kunnig man är - man kan inte vara på flera platser samtidigt i alla fall. Påminner lite om situationen i vår lilla kommuns skolor, för övrigt.

För oss på skolan blir detta signaler att eleverna kan göra i princip vad de vill, och de vet att ingenting händer. Vi hotar med att anmäla till polisen, och de bara fnyser. Det är en evinnerlig tur att inte fler elever tar chansen.

Vart är vi på väg...?

Fånigt...

...att det ska vara så dåligt väder när vi ska ha studentmottagning imorgon... Typiskt... Det finns ju 364 andra dagar att vara dåligt väder på - varför ska det bli uselt just nu för? J säger att vädret ska bli bättre. Hoppas hon har rätt.

Men det kommer att bli bäst i alla fall...