Hur tänkte dom nu...?

Ja, det kan man fråga sig ibland. För att reda ut detta har jag och vännen P startat en liten blogg där vi kan avreagera oss på alla dumheter man kan läsa eller se. Eller rättare sagt - jag gjorde en kupp. Vännen P har åsikter. Många. Och uttrycker dom ofta just "Hur tänkte dom nu?". Ivrigt har jag och vännen P's hustru försökt få honom att öppna en blogg för att på det sättet delge världen sina tankar om sakernas tillstånd. Vännen P har nämligen en förmåga att uttrycka sig som går utanpå det mesta. Jag har också åsikter. Ofta. Så jag tänkte "Men vad f-n, det är väl lika bra att jag startar bloggen, så får han haka på". Så jag gjorde en kupp. En godartad. Och vännen P är på. Du hittar bloggen här eller i blogglistan till höger.

Have fun...

Islamism...

Modeordet för dagen är islamism. Förvirringsmästaren Jimmie Åkesson har nästintill tagit patent på betydelsen av detta, för mig, nya ord, och direktöversatt det till terrorism. Man tar sig för pannan. Tyvärr verkar de ha fått luft under vingarna, dessa riksdagens quislingar Sverigedemokraterna. Deras stinkande retorik får utrymme. På sätt och vis är det kanske bra. Det innebär att man kan bemöta deras stollerier om islam som en farlig företeelse. En hel hoper människor med mer kunskap och mer vett bemöter deras argument i alla möjliga media. SD's retorik är skrämmande, och bygger på rädsla, hat och, framför allt, okunnighet. Jag menar - ingen vettig människa kan väl på allvar tro att 1,5 miljarder människor är våldsbejakande, självsprängande dårar och mördare.

Skillnaden mellan islam, kristendom och judendom (hmmm... Judeism... Är det nästa farliga inriktning?) är inte särskilt stor. Betänk också att de judiska och kristna profeterna har samma ställning inom islam som inom kristendomen och judendomen. Det är mer än vad man kan säga om Muhammeds ställning i dessa två religioner. Vad Jimmie med sina medråttor inte förstår är att allt till syvende och sist handlar om människor, inte religion. Det är människor som utnyttjar religionen för sina syften. Detta har gjorts i alla tider, av snart sagt alla religioner - inte minst kristendomen. Och hur många religiösa knasbollar har vi inte inom kristendomen (ja, förutom Jimmie et al, förstås). Hur många terrordåd har inte genomförts i kristendomens namn genom århundradena. Det största är väl nazismens härjningar i Europa. De tyska soldaterna hade bältesspännen med orden "Gott mit uns" (Gud med oss) instämplat. Sanna Guds krigare, det. Och SD's retorik är skrämmande lik nazismens innan maktövertagandet.

Låt oss innerligt hoppas att rasistgänget i SD åker ut ur riksdagen nästa gång...

Rensning 3...

Förra veckan och helgen har präglats av rensning och förnyelse. En ny TV och surroundljud installerades i torn-TV-rummet, så den gamla TV'n fick flytta upp eftersom den som fanns där hade gått sönder - efter lång och trogen tjänst. Familjens sista tjock-TV. Den gamla fula alldeles för stora soffan som stod där kördes till tippen tillsammans med TV'n, en byrå, ett skrivbord mm mm, och ersattes med en dubbelbäddsoffa - praktiskt. Dessutom rensades huset på ett antal gamla datorer, skärmar, datatillbehör och elskräp. Jag fattar inte var alla dessa datorer kom ifrån? Vem har använt mitt garage och mitt hem som kyrkogård för avlidna datorer? Den där Någon som bor i vårt hus, kanske...? Hmmm...

Sonen har börjat sitt jag-vill-ha-ett-större-rum-projekt, och har slagit ut en vägg. Lite spackling och målning så kan han flytta in i sitt nya, större rum - perfekt! Ytterligare ett gästrum. Vi kan snart öppna B&B.

Ett par bokhyllor åkte ut i garaget, och nu återstår en ommålning av rummet så har vi en helt ny övervåning. Ja, när vi har målat om toaletten förstås. Det ska bli såååå skönt :-).

Och snart kommer fakturan för trädgårdsrenoveringen... Ouch...

Alla dessa dagar...

Idag har man blivit gratulerad minsann. Jag tror att varannan unge på skolan har gratulerat på namnsdagen, och det känns fantastiskt roligt. Själv hade jag glömt. Som vanligt...

Namnsdagar har aldrig varit särskilt stora händelser i vår familj. Vi fick vara glada om någon kom ihåg det över huvud taget. Annat var det med andra i min omgivning där jag växte upp. De kom till skolan fullastade med presenter efter sina namnsdagar - som om det vore julafton. Men så levde man ju på Solsidans nordligare motsvarighet också, och pengar var det väl aldrig någon brist på i de hemmen. Och många namn hade de väl också. Och fina. Jag kommer ihåg att jag undrade hur det såg ut hemma hos dem vid jul, med tanke på namnsdagspresenterna, och visualiserade ett formligt berg av julklappar under en gran som reste sig mot stuckaturtaken i deras residens. Men jag trodde nog aldrig att de var lyckligare än jag. Pengar gör ju ingen egen lycka. Själva hade vi en helt fantastisk jul, med mycket julklappar och massor av god mat, så det fanns absolut inget att klaga på - tvärtom. Utom möjligen att vi alltid missade Kalle Ankas jul... Några timmars terapi har dock dämpat ångesten efter det.

Namnsdagar är för övrigt ett elände. Själv har jag fyra, och de allra flesta har ju tre eller åtminstone två. Och hur ska man komma ihåg det? Med mitt minne (guldfisk) så kan jag lika gärna gratulera min omgivning helt slumpmässigt. Det skulle ge ett bättre utfall än om jag verkligen försökte komma ihåg. Själv kommer jag ju knappt ihåg min egen födelsedag ens, och än mindre omgivningens. Jag har nog bidragit till ett och annat grått hår hos mina föräldrar, då jag totalt har förträngt att de fyllt år. Sicken son de har... Och mina stackars syskon... Oftast inte ett grattis ens. Jag har i panik varit tvungen att på alla sätt ta reda på när mina fruar (fd alltså) fyllt år, när jag har känt att det närmat sig. Värst var det när jag kom på det dagen innan... Jag har aldrig erkänt det för vederbörande, och jag tror att det gick vägen, men bara känslan av den iskalla hand som kramade om hjärtat när insikten drabbade... Smärta... För att inte tala om bröllopsdagar, årsdagen av när vi träffades, förlovningsdagar... Alla dessa dagar... Jämmer...

Barnen har dock aldrig varit ett problem, men de börjar ju å andra sidan påminna redan ett halvår innan , så där har jag ju lite hjälp. Numera utnyttjar jag den utmärkta kalendern i telefonen med påminnelse och allt.

Jag glömmer ändå...

Aaarrrghhh...

121,3 kg!!! Lite för mycket rektor nu... Nu får det vara nog!

-10 kg till Thailand...

Betalt och klart...

Resan till Thailand - Sveriges nya Kanarieöarna - är betald och klar. Jag och AnLo kommer att tillbringa 2 helt underbara veckor där i februari-mars. Såååååååå sköööööönt!

Ska försöka undvika maneter...