GOTT NYTT ÅR ALLA LÄSARE!!!

Alla 20... :-)

Vattenläckage...

Just som man tänkte börja njuta av sin ledighet efter julstressen, upptäcktes ett läckage i badrummet. Det var inte så svårt att upptäcka, eftersom det droppade ganska friskt. En koll med försäkringsbolaget visade att om det är takläckage i yttertaket så gäller inte försäkringen...

Det finns två alternativ. Antingen är det läckage eller inträngning från yttertaket pga det ymniga töandet, och att det två år gamla plåttaket inte bestod provet riktigt. Då är det plåtslagarna som får göra om. Annars är det ett rör till värmesystemet som gått sönder... Det har vi varit med om förr. Flera veckors torkning av trossbotten följt av omläggning av golv och innertak... Jag vet inte vad jag ska hoppas... Jag tror ändå att det är yttertaket, eftersom det kom samtidigt som det började töa.

Nu ska jag gå och riva innertak...

Båtbekymmer...

Efter att ha väntat på att få en båttrailer levererad i flera veckor, tog tålamodet slut ungefär samtidigt som det blev -10 och snöstorm. Iklädd kostym (skulle på skolavslutning) åkte jag ner för att förbereda upptagning, bara för att konstatera att ankaret hade släppt och Elida låg och skavde mot bryggan. Dödsföraktande kastade jag mig ombord med mina lågskor som enda livförsäkring (en dålig sådan med tanke på att det låg 20 cm snö på fördäck). Det blåste 10m/s, det var -10 och hela styrbordssidan var täckt med isbark... Inget lätt jobb att få ut henne igen. När det väl var gjort skulle det hoppas tillbaka till bryggan igen. Det var bara det att nu var det 1 meter iskallt vatten mellan mig och bryggan, fördäcket var glashalt och mina skor är allt annat än halksäkra. Nu vet jag att ni hoppas få läsa att jag åkte i vattnet, men tji fick ni. Med ett vackert språng (läs "likt en svårt utvecklingsstörd flodhäst") skuttade jag över till torra land. Dagen var räddad, och två dagar senare skulle vi ta upp henne. Isen hade ju trots allt inte lagt sig. Natten mot fredagen blev det -20... Och stiltje... Gissa vad som händer när det blir -20 och stiltje...

Lördagen kom, trailer inhandlades och vi åkte ner till bryggan bara för att mötas av en Mälare som var täckt av ett helt obrutet istäcke. Inte en öppning så långt ögat kunde se. Efter en timmes envist isbrytande med ett gammalt järnrör kom en vänlig själ med en motorsåg och sågade upp isen. Nu skulle bara båten upp på trailern. Två timmars stånkande, stönande, svärande, lyftande, bändande, knuffande, dragande och bärande senare var hon uppe. Tack, Micke - en flaska whisky kommer att hitta till dig :-). Nu står hon på sin trailer, inslagen som ett paket, väntande på att få sitt båthus. Det ska hon få, så vi kan pyssla om henne i vinter och i vår.

Nästa gång tänker jag mig att vi tar upp henne lite tidigare... Typ innan isen lägger sig...

Trött...

Så oändligt, vansinnigt, fruktansvärt trött... Jag har aldrig i mitt liv jobbat så hårt som jag gjort de senaste veckorna, och jag känner mig som om jag skulle behöva vara borta i två veckor, och inte behöva göra annat än att läsa bra böcker, spela lite gitarr, sova, kolla på film, sova lite till och sedan vila ut. Finemang, tänker vän av ordning. Snart jul, ju. Massor av tid till detta. HA!!! JULEN ÄR INGEN VILOPERIOD! DET ÄR HÅRT SLIT! Och efter jul ska en fritidsgård flyttas, personal anställas, nästa termin förberedas...

Äh, skit samma... Jag tror jag ska ta det lite lugnt :-)

Marsvinsbebisbilder...

Marsvinsbebisar...

Idag nedkom Mymsan med fyra välskapta och otroligt söta bebisar. Bilder kommer :-)

För två år sedan...

...började jag på rektorsutbildningen i Uppsala. Nu är jag klar. Jag är nu en certifierad, godkänd och äkta rektor. Två års studier parallellt med fulltidsjobb. Slut... Det känns overkligt. Det har varit en fantastiskt spännande, rolig och utvecklande upplevelse, men också en med ständigt dåligt samvete för uppgifter som skall göras, PM som skall skrivas och kulturstudier som skall genomföras. Tack, underbara familj för att ni stått ut med mig, tack kommunen som gav mig möjligheten, tack basgruppen för allt stöd och all uppmuntran när allt inte känts så bra, och slutligen, men definitivt inte minst, tack Lillemor och Stefan för ert helt suveräna sätt att lotsa oss igenom denna tuffa utmaning. Ni är de bästa kursledare man kan ha.

Och jag är så j-a bra...