Duktiga barn...

Jag är begåvad med väldigt duktiga och intelligenta barn, har jag förstått. Dottern är oerhört disciplinerad i sina studier, och väljer nu om program efter att ha gått nästan ett år bara för att - hör och häpna - det är för lite plugg... Det har hon inte fått ifrån mig, det kan jag garantera.

Sonen går från klarhet till klarhet, och backade upp ett VG på nationella proven i svenska med ett MVG på nationella i fysik. Imponerande, särskilt med tanke på att jag aldrig ser några skolböcker här hemma. Men, som han själv säger, han gillar inte att ta hem, så det är bättre att göra det i skolan... Vad säger man?

Är jag stolt eller är jag stolt...?