Jag sitter i köket, omgiven av en fantastisk doft av nybakat bröd. ett par levain, bakade på vildjäst, kommer om ett par minuter att kunna tas ut ur ugnen, nygräddade, doftande, med en vackert gyllenbrun färg och en härligt knaprig skorpa.
Jag har alltid tyckt om att baka, men har under de senaste åren inte ansett mig ha tid att göra det, tyvärr. Men sedan vi blev lite färre i familjen, så har tiden för egen kreativitet ökat av någon konstig anledning. Så nu har jag återupptagit bakningen igen, till mina barns stora glädje, och min egen njutning. Så nu bubblar vildjäst och surdegar i kylskåpet, degar jäser i vårt kök igen, och ugnen går varm. Det experimenteras och prövas, knådas och blandas, gräddas och smakas. Riktig njutning. Med tanke på mitt pågående viktminskningsprojekt, kanske det inte förefaller så vältajmat att baka - kolhydrater är ju inte direkt mina bästa vänner just nu - men det ger mig en ganska stor tillfredställelse att baka, även om jag inte äter så mycket själv.
En av mina stora inspiratörer är Martin Eriksson. Han har bloggen Pain de Martin, en helt underbar blogg om surdegsbakande. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på hans blogg, om ni vill ha lite tips och inspiration. Han gör surdegsbakandet roligt, lustfyllt och inte så där fasligt komplicerat, även om det krävs en hel del tid för att baka surdeg. Eller tid, förresten. Inte så mycket tid, som förmågan att disponera den, en förmåga som jag har väldigt lite av, vilket gör att nästan alla mina projekt innebär att jag måste ställa klockan på ringning mitt på natten för att vika en deg, sätta in eller ta ut bröd eller något annat. Men jag börjar hitta formen nu, vilket innebär att jag måste upp jättetidigt på morgnarna för att slutblanda en deg, som sedan står svalt och jäser under dagen, och gräddas på kvällen. Men gott blir det, och doften av nygräddat bröd är ju helt fantastiskt att ha i huset.
Nu är bröden färdiga, så nu ska jag smaka...
