Semester...

Åtminstone officiellt. Jag ska försöka att inte jobba så mycket under semestern i år... Det börjar i alla fall bra. Till Borre imorgon med illonet och Telge Glima. Just nu firar jag med en liten Oppigårds. Den är god, den...

Hoooraayyy...

Sutare...

Redan första kvällen tar han upp sin första firre :-). Det artar sig.

Sedan ska han få lära mig, så ska vi fiska gös...

Fiske...

Sonen och jag var rörande överens om att sommarlovet inte skulle fördrivas framför TV'n/datorn. Ändå verkade dessa ha en nästintill oemotståndlig dragningskraft. Något måste göras. Efter midsommarfirandet på Birka, vilket han tillbringade endera med att fiska eller att klaga över att han aldrig får någon fisk, kom snilleblixten. Han ska på fiskeläger!

På söndagen tillbringades tid vid datorn för att se om några dylika fanns att uppbringa, och se, det gjorde det. I Värmland... Och anmälningstiden hade gått ut... Och lägret börjar på... TISDAG!! Bråttom!! Vi chansade, och det gick utmärkt att efteranmäla sig. Vi bokade, kompletteringsköpte lite fiskevänliga kläder, gick och lade oss i hygglig tid på måndagen, och idag körde jag dit en väldigt lycklig son. Ibland går det fort. Nu är det bara att hoppas att fiskelyckan står honom bi.

Man kan följa hans öden och äventyr här och här.

Det tänker i alla fall jag göra...

Niornas lunch...

Jag hade planerat det så bra medan jag satt där och åt. Jag spånade på mitt tal till niorna, och tänkte att jag skulle krydda det lite. Först skulle jag snubbla i trappan upp till scenen, sedan slå huvudet i mikrofonen, tappa manuset, böja mig ner och slå huvudet i micken igen på vägen ner... och så vidare... När det var min tur skred jag till verket. Det gick jättebra, och eleverna - åtminstone de flesta - tyckte att det var kul. Det jag inte riktigt hade räknat med var att flera i personalen trodde att jag fick en stroke när jag snubblade i trappan... När jag sedan förvirrat började slå huvudet i mikrofonen och tappa manuset så var saken klar - jag måste livräddas. Som tur var sade jag något som, enligt vår skolsyster, lät "någotsånär klart", så hon förstod att jag inte hade drabbats av stroke. Livräddningsaktionen avbröts innan den hade börjat. Jag märkte naturligtvis ingenting, men fick efteråt höra att flera i personalen nästan fått hjärtinfarkt av skräck. Det hade ju varit snyggt.

Jag kan se rubrikerna i lokalpressen...

"Så har vi alltid gjort"...

"Så har vi alltid gjort"
Känner du igen uttrycket, "Så har vi alltid gjort"?
1. Standardspårvidden för järnväg i USA är 4 fot och 8,5 tum. Det är ett lite udda mått, eller hur? Varför valde man detta som standardmått?
2. Därför att det var så de byggde järnvägarna i England och det var utvandrade engelsmän som byggde järnvägarna i USA. Varför byggde då engelsmännen på detta sätt?
3. Därför att de första järnvägslinjerna byggdes av samma arbetare som byggde spårvägarna (före järnvägens tid) och det var detta standardmått som de använde. Men varför använde de just detta mått?
4. Därför att arbetarna som byggde spårvägarna använde samma formar och verktyg som de använde när de byggde vagnar med denna hjulbredd. Okej!Men varför hade vagnarna denna konstiga hjulbredd?
5. Jo, för om man försökte använda en annan hjulbredd så gick hjulen sönder när man färdades på vägarna i England, som hade detta avstånd mellan hjulspåren. Nå, vem byggde då dessa gamla vägar med djupa hjulspår?
6. Romarna byggde de första större vägarna i Europa (och i England) för sina trupper. Vägarna har använts ända sedan dess. Ok, men hjulspåren då?
7. De romerska triumfvagnarna formade i begynnelsen hjulspåren, spår som alla sedan fick anpassa sig till för att inte förstöra sina vagnar.Eftersom triumfvagnarna var tillverkade för Romarriket hade alla exakt samma hjulbredd.
Standardspårvidden 4 fot och 8,5 tum för järnväg i USA härstammar alltså från de ursprungliga specifikationerna för en triumfvagn i Romarriket. Länge leve byråkratin! Så nästa gång du får en specifikation i din hand och undrar vilket "hästarsle" som författat den, kan du vara inne på rätt spår. Ty de romerska triumfvagnarna byggdes precis så breda att två hästbakar fick plats i bredd mellan skaklarna.

Nu kommer snart poängen...........
När du ser en Space Shuttle på avfyringsrampen så sitter det två stora raketer på ömse sidor om den stora bränsletanken. Det är massiva startraketer, s.k. SRB-raketer. Dessa tillverkas av företaget Thiokol vid deras fabrik i Utah. Ingenjörerna som konstruerade dessa startraketer hade föredragit om de kunde gjorts lite bredare, men raketerna måste transporteras med järnväg från fabriken till Kennedy Space center. Nu råkar det vara så att järnvägen från fabriken går genom en tunnel i bergen.Startraketerna fick inte vara större än att de kom genom tunneln. Tunneln är lite bredare än järnvägsspåren, och järnvägsspåren, kommer du kanske ihåg, är lika breda som två hästbakar. En karakteristisk del av världens mest avancerade transportmedel har alltså bestämts av bredden på ett "hästarsle" för över 2000 år sedan. Och du som trodde att "hästarsle" bara var ett tråkigt skällsord!

Vad har Sverigedemokraterna i garderoben...?

Jag var bara tvungen att gå in på Hr Skalins blogg för att se vad han hade för intressanta sanningar att förtälja det svenska folket. Med ett språkbruk som för tankarna till mellankrigstidens högerextrema idiom, visar han tydligt vad Sverigedemokraterna verkligen står för. Tittar man sedan på kommentarerna så ser man vilka individer de drar till sig, och vad de har för åsikter. Inte långt från Furugårds och Lindholms sätt att formulera sina doktriner. Ett utmärkt inlägg i debatten finns här. För er som inte läst Camus "Pesten" - gör det...

Råttorna tar sig upp ur kloakerna...

Sverigedemokraterna...

...har ju nyligen lagt fram sin skuggbudget i ett patetiskt försök att verka seriösa. Man tar sig för pannan. Härom dagen lyssnade jag på P1's Kulturnytt och intervjun med deras ekonomisk-politiske talesman Johnny Skalin. Det här är ett fantastiskt bra exempel på varför man inte ska tiga ihjäl detta ynkedomens parti. Ge dem en öppen yta och lite talutrymme så kommer de blixtsnabbt att sänka sig själva. Smaka på de här formuleringarna, som förklarar varför regional kultur ska få mindre pengar: "Vi har till exempel utställningar i Lund där man utställer... Där man ställer ut... eh... rent... rent groteska utställningar på... eh ja, med sexuell anspelning och såna saker, och sånt vill vi ha bort...". Man vill satsa på "Svensk kultur" och ta bort anslag till "verksamheter som befrämjar den mångkulturella samhällsordningen". Som exempel nämns föreningar som sysslar med att upprätthålla ursprungskulturer (är den samiska kulturen också medräknad?), och verksamheter "som lyfter fram afrikansk dans och såna här saker". Det är sann humor att lyssna på idioten när han febrilt försöker undvika reporterns frågor, för att inte verka så oinsatt och korkad som han verkligen är. Lyssna själva här under "Sverigedemokraterna vill styra kulturlivet". Hysteriskt kul när han bygger hela kulturbudgeten på nämnd utställning i Lund, vilken han inte kunde precisera, och egentligen inte visste varken var den hållits, eller vilken institution som ställt ut. Men grotesk var den...

Man blir lite kräkfärdig också...