Ibland känner jag mig som Mr Bean...Glad i hågen tog jag vår lilla plastbåt ner till Mälaren för att åka ut till Birka. Tanken var att åka ut till illonet för att fira vår bröllopsdag.
Eftersom jag börjar bli riktigt duktig på att backa med släp, så gick sjösättningen riktigt bra. Ner med några backar dricka i båten - Telge Glima har 20-årsjubileum i år och bjuder på kalas på alla marknader - kläder mm. Parkerar bil och släp, hoppar i båten, motorn startar snällt, och vi sätter av mot Birka. Sätter av, ja... Något stämmer inte... I stället för att låta IIIIIIIIIIIIIIIIII, så låter motorn ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ, och det går väldigt tungt. Märkligt tungt, faktiskt, även med tanke på lasten. Det är då jag noterar att jag börjar bli lite blöt om fötterna. En svindlande sekund senare inser jag att jag tog ur bottenpluggen på land, för att tömma ur båten ordentligt. Jag satte inte i den igen. PANIK!!! Snabbt vänder jag båten och strandsätter den, springer upp till bilen, backar ner släpet, sätter fast båten och drar upp den. Åtminstone 200 liter vatten rinner ut. I med pluggen, ut med båten, parkera bilen och så iväg igen. IIIIIIIIIIIII. Bra, det låter OK.
Här skulle ju historien kunna vara slut... Men, nej...
När jag hunnit ungefär 3 sjömil (en halv vanlig mil ungefär för er landkrabbor) så övergick motorn från att låta IIIIIIIIIIIIII till ett ömkligt ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖööööööööööööööööööööö ÖHÖ ÖHÖ ÖHÖ PUFF pssssst PAaahhh. Därefter var tystnad. Endast ett grått moln av stinkande bensinoljeblandad rök låg kvar, men endast för ett par sekunder, eftersom det blåste ganska kraftigt. Från fel håll. Efter att ha försökt få igång motorn, men utan något som helst resultat, var jag tvungen att ta till årorna. Två timmar tog det tillbaka, motström och motvind var det och blåsor fick jag. Inte en båt i sikte heller, så någon hjälp fanns inte att få. Jag lade mig bradvid Ellida, lastade över allting, och förtöjde lillbåten hjälpligt. Sedan tog jag Ellida ut till Birka. Henne kan man lita på.
Ta i trä...
