Barndomsvänner...

Jag tror att alla har en. Åtminstone borde alla ha det. En vän som man kanske träffar en gång om året, och när man gör det är det som om ingen tid har förflutit. Det är klart - någon liten rynka har väl tillkommit, ett och annat grått hårstrå, men annars. Jag har min bästa vän i England. Han bodde här från nio års ålder tills han var 40. Vi träffades när vi var 12. Och vi har alltid varit vänner. Ibland har vi inte setts på 4-5 år, men det har inte gjort något. Allt är som det alltid har varit. Vi träffades igår, tog några glas förädlad-malt-solution av bra märke, uppdaterade oss och bara... var... En riktig vän :-)

Love you, my friend...

Stockholmstempo...

I lördags kväll åkte jag in till Kungl. hufvudstaden för att sammanstråla med min barndomskamrat M. Jag kände mig som om jag befann mig i en inspelning av Matrix. Det var som om vi rörde oss i olika världar, stockholmarna och jag. Jag spankulerade där i mitt vanliga Stallarholmstempo, och runt omkring mig gick det tio gånger fortare...

En kväll räcker...

Gröna utslag...

Jag tog svininfluensvaccin i fredags. Sedan läste jag om eventuella biverkningar. Kräkningar, huvudvärk, feber... Men det stod ingenting om gröna prickar... Var kom dom ifrån?

Trött...

Lägger just nu sista handen på det material som ska in till produktionsbolaget. Spännande, men vid 3 på natten känns det lite sömnigt. För att inte tala om vad det kommer att göra om 3 timmar när man ska upp...

Film...

Jag blev uppringd idag av ett produktionsbolag som vill att jag ska provfilma för en roll i en TV-serie. Polis... Otroligt kul :-). Nu är det ju många som provar förstås, men ändå - är man bäst så är man hehe.

Spännande...

Guitar hero...

Sitter och försöker lära mig att spela gitarr. Ont i fingrarna, ont i handen, ont i huvudet... Känner mig som Brasse Begovia...

Single string...

Gnaget...

Och så blev ju Gnaget svenska mästare igen - efter allt för lång tid.

Ett samfällt HURRA!!!

Turkiskt åskväder...

Nattliga åskväder över Antalya och Medelhavet...

Reseberättelse...

Kära bloggläsare!

Nu har vi återvänt från vår långväga resa till Asien. Här följer en kortare berättelse kring detta äventyr:

Dag 1: Efter en fyra timmars flygresa - otroligt trångt och litet benutrymme - med påföljande bussresa kom vi fram vid fyra på morgonen. Efter några timmars sömn åt vi frukost och gick därefter ner för att doppa oss i Medelhavet. 155 trappsteg ner till en platå bestående av en järnställning med trätrall ovanpå. Vattnet var varmt och skönt - nästan som att kissa på sig - men inte särskilt rikt på liv. Men man kunde ligga i länge. Olyckligtvis serverades inga drycker nere vid vattnet, varför vi var tvungna att springa upp för trapporna så fort vi ville ha något att dricka. Mycket motion blev det, men det var roligare för varje gång.

Efter en dag fylld av sol (stundom väl gömd bakom ett molntäcke) och en turkisk hamam med skummassage, scrubbing med grovsalt (illonet fick kaffescrubbing), ansiktsmask med någon onämnbar smörja samt oljemassage gick vi och lade oss, rådbråkade, mätta och glada. Redan denna dag hade för övrigt flera personer frågat om vi kom från Tyskland. Vi måste verkligen banta...

Dag 2: Påbörjades med att undertecknad löpte in mot staden för att hämta ut kontanter inför kommande köp av billiga kläder (se dag 6 och 7). Jag passade också på att titta efter cyklop och snorkel för lite trivsamt snorklande (givetvis hade jag glömt min egen utrustning hemma...). Det fanns dock inte någonstans - slut för säsongen kunde de meddela efter att jag med diverse charader lyckats förklara vad jag ville ha. Eller så lyckades jag inte - vad vet jag. Att säsongen led mot sitt slut visade sig också på hotellet. Sakta men säkert började man demontera hotellets service. Poolbarens personal lyste med sin frånvaro (enligt reseledaren var det så att baren alltid var öppen, den bara inte verkade vara det), så jag idkade självbetjäning. Parasoller och bord utomhus plockades bort, och vi fick inte längre äta utomhus. Vi lät inte detta nedslå oss, och dagen avslutades med ett magnifikt åskväder ute till havs, med mig och illonet som fascinerade åskådare.

Dag 3: När vi kom ner till badet visade det sig att de börjat plocka bort trätrallen på badplatån. Under oss fanns klipporna - fem meter ner... Trapporna ner till själva badbryggan saknade helt trätrall, så att ta sig ner till vattnet var ett spännande äventyr. Tur att man är ung och rask. När vi pratade med reseledaren hävdade hon att det var farligt att bada, och att det var därför de plockat bort allting. När vi berättade att det var stiltje och att våghöjden var max 20 cm, tittade hon på oss med upphöjt lugn och sade "För turkarna är det dåligt väder". Vi saknade naturligtvis argument inför denna lysande retorik. Även denna kväll fick vi avnjuta ett åskväder. Denna gång inte fullt så långt bort.

Dag 4: Badplatån fortfarande bortplockad. Badgästerna gjorde en gemensam insats för att återställa några av brädorna, åtminstone tillräckligt för att man skulle kunna ta sig ner utan direkt fara för liv och lem. Åskväder igen. Rakt på oss. Med regn. Massor av regn.

Dag 5: Resa till Pamukkale, världens åttonde underverk enligt turkarna. På vägen passerade vi en outlet med märkeskläder. Vi hade bunkrat med pengar, men när vi såg priserna mattades vår köplust. 500 spänn för en T-shirt, 1500 för ett par jeans. Nja...

Pamukkale var otroligt häftigt, för att inte tala om Hierapolis, den bysantinska staden som låg alldeles intill. Väl värt fyra timmar i buss, enkel resa. Vi avslutade dagen med ett bad i Kleopatras pool, där vattnet alltid är 35,5 grader varmt och otroligt mineralrikt. Hela poolen bubblar, och det är som att simma i varm ramlösa. Hela poolen är full av gamla marmorkolonner som man simmar över och kring. Det sägs att man blir 10 år yngre när man badat där, vilket kan förklara drottning Kleopatras aldrig sinande skönhet. Det funkade inte på mig, kan jag meddela... Och illonet har ju alltid sett tio år yngre ut.

Dag 6: Glada i hågen begav vi oss till centrum för att köpa märkeskopior till barnen. Det fanns några bra bazarer fick vi veta, och vi ägnade några timmar åt att bara titta, till affärsägarnas stora förtret. Den bästa var Festival Bazar. Det var bara det att utanför den fanns en trevlig affär med en illistig affärsägare som fångade in oss innan vi hann in på bazaren. Vi gick och valde jeans till barnen, och sedan var det dags att göra upp om priset. Illusionen att jag var ganska bra på det här, vilket jag faktiskt visat i Egypten, krossades snabbt, och jag gick med på ett skamligt högt pris för kläderna. Illonet var inte lyckligt... När vi väl kom in på bazaren fanns samma kläder för mindre än halva priset... Så vi köpte lite till.

Dag 7: Avresedag. Innan vi åkte gick vi upp till den lokala lördagsbazaren. Vilket himmelrike för en frukt- och grönsaksälskare! Helt otroligt med alla dessa färger, former, dofter och smaker. Granatäpplen stora som meloner (vi har ett i kylskåpet), päron stora som... som... jättestora päron, och helt fantastiska grönsaker. Och kläder... Jösses så mycket kläder... Fantastiskt välgjorda märkeskopior - Billabong, Adidas, Nike, Puma... Så vi köpte några jackor till barnen. Och till oss. Vi hade vissa problem att få ner allt i våra väskor, men om jag satt på dem samtidigt som illonet drog igen dragkedjan så gick det. Vi var lite oroliga att de skulle sprängas, och att man skulle få plocka upp kläderna från bagagebandet på Arlanda, men det gick faktiskt vägen. Och jag hade massor med benutrymme på planet på hemvägen.

Fantastiskt skönt med semester, och vi kan rekommendera Turkiet. Välj dock en tidigare vecka. Framemot slutet av säsongen verkar de inte lika gästvänliga. Vi fick detta bekräftat av flera svenskar vi träffade där nere.

Och köp inte era jeans hos Nazir utanför Festival Bazar i Antalya. Kräk...