Turkiet...

NU ÅKER VI!!!

Hej då, bloggen. Vi ses om en vecka...

Klart...

Nu är det klart! Sonen A flyttar hem, och börja i skolan här efter höstlovet. ÄNTLIGEN!!!

Grattis Stephan :-)

Lycklig...

Igår ringde sonen A och berättade att han vill flytta upp hit

till oss :-). Jag är omtumlad, lycklig, glad...

Äntligen...

Katter...

Just när jag ska iväg till mitt livs första gitarrlektion märker jag att någon av våra katter kissat i vårt nyrenoverade bibliotek. Naturligtvis har gitarrfodralet trillat ner i kisset och luktar apa. Irriterad tar jag fodralet till duschen och spolar av den med hett vatten. Utmärkt - lukten går bort. Tills det har torkat... På med köksspray och gnuggar som en vansinnig. Nu luktar den köksspray. Med en inte alldeles svag biton av kattpiss...

I'll kill that cat...

Turkiet...

...om en vecka. Bara jag och illonet :-). Sååååå skönt.

Cool...

Igår när jag gick hem passerade jag skolgården. Där fanns ett par smågrabbar som åkte kickbike. När jag var på väg mot parkeringen sprang en av dem mot mig och ropade "Är du den nya rektorn?". "Ja," svarade jag, "jag är den nya rektorn". "Ha, du är cool!" ropar han och springer tillbaka till sin kompis.

Energikick...

Födelsedag...

Fyller år idag :-). Jag fick massor av presenter i morse av min underbara familj (frun mest,tror jag).

Grattis till lilla mig...

Mariefredsrevyn...

...drar snart igång igen. KUL!!! Följ oss här och på revyns egen blogg. Ett par nummer är klara, flera på gång.

Nu, ni politiker och andra...

Den nya folkrörelsen...

Jag och dottern E var idag och deltog i vår nya folkrörelse - Återvinningsrörelsen. Vi åkte glada i hågen mot soptippen - förlåt, återvinningsanläggningen ska det visst vara - för att äntligen bli av med vår gamla spis (ja, vår nya funkar äntligen, efter fem veckors väntan - nu kan ni komma på middag om ni vill. Säg till före bara) och diskmaskin (vi har en ny, svart). Nu är det ju så i vår lilla kommun att man inte är så pigg på att kommunmedborgarna ska få bra service. Ja, inte ens dålig service, faktiskt. Helst ingen alls. När vi kom fram till tippen var den naturligtvis stängd. Klockan 12 en lördag... När vi stått där och svurit över detta en stund upptäckte vi en väldigt liten skylt på grinden som, när man kom på en halvmeters avstånd från den, kunde tala om att man kunde åka til en mindre, alternativ, återvinningsanläggning ett par mil bort. Det stod dock inget om var den låg, eller hur man skulle åka dit. Eftersom vi känner till kommunen, så visste vi ungefär var det var. Efter en kvarts letande hittade vi skylten till återvinningscentralen. Inne på området stod, trots den diminutiva informationen, horder av människor som kastade prylar. Vi lyckades köra in mot en av containrarna, och började kasta frigolit (har ni någon aning om hur många kubik frigolit som används för att packa in en stackars spis). När vi sedan skulle ta oss bort mot hushållsmaskinerna hade vi blivit inparkerade. Det var som i Sandhamn under Gotland runt... Ett tag var vi oroliga att vi skulle få bo över där under natten. Vi kom sedermera loss och kunde kryssa oss ut mot containern för hushållsmaskiner.

Det är fascinerande det här med återvinning. Det har verkligen blivit en folkrörelse. Alla gör det. Nästan. Det är lite som Trafalgar Square. Står man där tillräckligt länge, så träffar man någon man känner. Den nya samlingsplatsen. Som korvkiosken när man var liten. Förutom lukten.

Nåja. Jag och dottern kom helskinnade hem igen. Nästa gång tar vi med nödproviant...

Snigelfest...

I helgen är det snigelfest i vår lilla kommun. Åtminstone trodde jag det. Vid infarterna på motorvägen finns stora ljusskyltar där kommunen trummar ut glada reklambudskap om hur förträfflig vår lilla kommun är och vilka stora evenemang som är på tapeten. Vikingafestivalen brukar exempelvis få några timmar i rampljuset på nämnda tavlor. Men nu var det alltså snigelfest. "Coolt", tänkte jag när jag passerade skyltarna för några dagar sedan. "Någon med faiblesse för fransk matlagning har tagit sig för att anordna en delikatessfest här, med sniglar på menyn. Aaaahhh, escargots" tänkte jag vidare. "Men så konstigt... Ska de ha den på Svenska Hem Arena? Den rymmer ju säkert 5000 personer..."

Idag blev jag besviken. Det var inte snigelfest. Det var singelfest...

Och jag som inte ens är snigel... (som tur är)