Äntligen dags att lägga i båten. Lilla pärlan Utopi, min fina folkbåt, har putsats, lagats, målats, fernissats, tätats och pysslats om under våren, och i söndags kväll var det dags. Under stor spänning följde vi hennes resa från tomten till platsen för sjösättning. Allt gick bra, och väl framme lyftes hon av kranbilen och sänktes sakta ner i sjön. Den stolte skepparen hoppade ombord när hon närmade sig vattnet, och tänkte sig att koppla loss henne för att kunna dra henne till mastkranen för påmastning. Nu är det ju så att maj månad har varit väldigt torr, och alla vet ju vad som händer när trä blir torrt. Det krymper. Och när trä krymper, i synnerhet när det är det huvudsakliga materialet i en båt, så får det konsekvenser. I det här fallet i form av vatten som forsade in lika snabbt som hon sänktes ner i detsamma. Det kändes som att vara ombord på Wasa den där dagen 1628. Lyckligtvis hade jag en kranbil till hands, och kunde stoppa katastrofen innan den var ett faktum. Så nu hänger hon där, i några stroppar, och väntar på att svälla igen så att hon kan flyta på egen köl. Precis som Wasa. Fast jag hoppas att det inte ska ta 334 år... Nästa år ska hon i strax efter islossningen, och jag ska låta vattenspridare vattenbegjuta henne några dagar innan sjösättning.Vi ses på sjön...
