Jag har köpt ny klossar. Till cykeln. Eller rättare sagt till mina cykelskor. En alldeles utmärkt uppfinning som gör att cyklandet blir mer effektivt, vilket ju kan vara bra när jag ska cykla 30 mil runt Vättern i juni. Till klossarna var jag tvungen att köpa nya pedaler också, vilka jag lyckades montera på cykeln med bara lite blodvite som följd. Men vad är väl en knoge mer eller mindre...Systemet fungerar så att klossarna, vilka monteras under cykelskon, fäster i pedalen, vilket gör att man kan använda kraften i benet på såväl upp- som nedtramp. Det ska öka effektiviteten med 25% sägs det. För att få loss klossarna från pedalerna krävs en lätt snedvridning av foten, så att de lossar - ungefär som en slalombindning. Det är här ajet kommer in i bilden.
Glad i hågen cyklade jag in till vår lilla stad igår, mot gymmet. Allt gick alldeles utmärkt, och det kändes faktiskt som om det var lättare att cykla. Väl inne i stan var jag tvungen att passera en korsning, och just då kom det en del bilar, varför jag stannade till. Till min stora förvåning kunde jag inte lyfta fötterna från pedalerna - det där med vridningen hade jag totalt glömt bort. Ja, att jag hade monterat klossarna också, för den delen. Under stigande förvåning och sedermera panik kände jag hur jag sakta men säkert började välta åt höger, med fötterna säkert fastsatta vid pedalerna. Fötterna lossnade vid kraschen mot marken, men då var det så dags. Lätt pinsamt.. Ingen skadades dock, så allt gick ju bra, möjligen med undantag för mitt ego som fick sig en törn. Men skam den som ger sig. Upp i sadeln igen, och iväg mot gymmet och träningen. Vilket gick bra. Och att komma hem också, möjligen med undantag för det faktum att jag inte hittade cykellyktan förrän jag kom hem. I en väska. Under sadeln på cykeln.
Ge mig kraft...
